Perfektionism är en av många gemensamma faktorer bland alla som kör in i väggen. Visst skulle det vara härligt om allt i livet var perfekt? Låt oss denna vecka reda ut relationen mellan perfektion och stress.
Perfektion bidrar till utbrändhet
En av flera gemensamma faktorer bland utbrända är perfektionism. Det finns egentligen inget fel med att sträva efter perfektion. Vem njuter inte av en perfekt kopp kaffe? Vem vill inte ha ett perfekt hem? Det finns inget härligare än att vakna upp en morgon och känna att allt är under kontroll. Diskbänken är ren, magrutorna på plats och mail-inboxen är tom. Allt är perfekt. Frågan är om det ens är möjligt att hamna där? Och är det mödan värt?
Det finns två problem med perfektion. För det första är det ofta väldigt svårt att hamna i ett stadium där allt är perfekt. För det andra är det ännu svårare att upprätthålla det. I ett perfekt städat hem ser man varje liten sak som står fel till skillnad från ett rörigt hem där ingen noterar om det hamnar ytterligare en smutsig strumpa på golvet. Om vi vill ha vårt hus 100% perfekt hela tiden, då krävs det att vi städar och plockar precis hela tiden. Om vi blir stressade över alla smådetaljer som inte är i ordning, då börjar vi må dåligt i onödan.
Perfektionism kan handla om låg självkänsla
Egentligen är det inte målet om perfektion som är det farliga i sammanhanget. När stressforskarna pratar om att det ofta är ”prestationsprinsar” och ”prestationsprinsessor” som kör in i väggen så handlar det mer om att vi låter perfektionen gå före vår egna hälsa. Vi strävar efter ett hundraprocentigt hem även när vi inte orkar, vill eller kan. Det blir viktigare att allt är städat och perfekt än att vi mår bra. Tankar såsom att ”vi ska må bra sen när allt är städat” och ”njuta kan vi göra sen, inte nu” är normalt inga problem på kort sikt. Men om vi under längre perioder ständigt lever i ”njuta sen”-tankar så blir det nedbrytande.
Frågan är vad perfektionism egentligen handlar om? Ibland kan det handla om det konstnärliga, att vi helt enkelt njuter av matchande färger, former och utseende. I utbrändhetssammanhang handlar det dock oftare om sviktande självkänsla. Om vi inte riktigt tycker om oss själva, då måste vi bygga upp en perfekt fasad för att ingen ska se våra skavanker. Om vi inte gillar oss själva så tror vi kanske att ingen annan heller gör det. Vi jagar kanske därför uppmärksamhet från vår omgivning genom att visa upp en perfekt kropp, ett perfekt hem och en perfekt titel på jobbet.
Vi ser inte vårt egna beteende
Det är ofta väldigt svårt att själv inse när vi är perfektionister till den grad att vi försummar vår hälsa eller våra relationer. Omgivningen är däremot bättre på att se vårt beteende, be därför om hjälp. Ställ två frågor till någon som du litar på och som känner dig väl: Är jag perfektionist? Tror du att jag skulle må bättre om jag inte var det? Om du börjar inse att du är en prestationsprins eller -prinsessa, fundera över din självkänsla. Klura på vad du kan göra för att öka din självkänsla och inse att du är en fantastisk människa oavsett hur ditt liv ser ut eller vad du presterar! Arbeta med självkänslan genom att exempelvis läsa någon av Mia Törnbloms böcker. När du börjar tro på dig själv så släpper förhoppningsvis perfektionismen och du kan leva lite mer avslappnat och lite mer balanserat.
Slutligen vill jag bara ge ytterligare ett tips till den som fortfarande strävar efter 100% perfektion: sikta på 90% istället. De där sista tio procenten kräver ofta en oerhörd ansträngning som inte är värd mödan. 90% är normalt väldigt, väldigt bra och duger i de allra flesta sammanhang.
Är du en perfektionist? Känner du att det får dig att må dåligt? Vad är i så fall det första steget mot att tona ner perfektionismen?