• Onsdag 23 maj 2018

Trots att vi har övat och övat på vår presentation så står vi där och famlar efter ord. Den stress som uppstår gör att vi stammar och glömmer bort vad vi ska säga. Vi tenderar att bli sämst när det gäller. Varför blir det såhär?

Det börjar i hjärnans limbiska system

Alla våra intryck och upplevelser går igenom hjärnans limbiska system. Detta system består av flera delar. Här hittar vi bland annat amygdala som sätter fart på rädsla och aggression samt hippocampus som tar hand om minnen. Det limbiska systemet arbetar konstant med att försöka hitta hot och faror i syfte att hålla oss vid liv.

När vi utsätts för en prövning, såsom att hålla en presentation, så kan vi bli nervösa och stressade. Detta kan exempelvis bero på att vi har dåliga erfarenheter från förr eller att det sitter en betydelsefull person i publiken som vi verkligen vill imponera på. Vi kan ha allehanda demoner i huvudet, medvetna som omedvetna, som gör att vi känner nervositet och stress. Det limbiska systemet noterar givetvis detta. Tänk om vi inte imponerar på den betydelsefulla personen, då kanske vi tappar våra karriärchanser. Tänk om vi gör samma misstag som förra gången, då kanske vi framstår som oproffsiga. Det krävs inte mycket för att amygdala och resten av komponenterna i det limbiska systemet ska börja skapa starka känslor såsom nervositet, rädsla eller panik.

Känslor gör oss sämst när det gäller

När vi upplever starka känslor så försämras hjärnans funktion. Resurserna i främre hjärnbarken minskar vilket leder till att vi blir fumliga och får svårt att komma ihåg vad vi ska säga. Motorik, förståelse, beslutsfattning och memorering försämras. Nu börjar hjärnan istället att använda sig av mindre resurskrävande sätt för att ta beslut genom att återanvända tidigare beslut. Vi faller tillbaka till ett gammalt och inövat sätt istället för att använda genomföra presentationen på det nya planerade sättet.

Ett ytterligare problem är att ett överspänt limbiskt system ökar risken för snabba kopplingar där det kanske inte finns några. Amygdala, som ständigt letar faror i vår omgivning, kan plötsligt se faror som inte finns. Vi kanske börjar tycka att alla i publiken ser sura ut, de kanske inte tycker att vi gör en bra presentation? Det uppstår en sorts negativ spiral där negativa känslor föder fler negativa känslor vilket gör oss sämre och sämre.

Här har vi förklaringen till att vi fumlar med vattenglaset när vi ska hålla vår presentation men även till varför vi börjar bete oss lite märkligt när vi är nykära. Det är de starka känslorna som minskar resurserna till delar av hjärnan, detta gör oss sämre.

Sätt etikett på känslorna

För att undvika att vara sämst när det gäller så behöver vi ta hand om de känslor som uppstår i vår kropp. Många gånger så kanske vi försöker slå bort de där känslorna och ignorera dem, det är dock inte det bästa sättet enligt forskarna.

Enligt Dr. Matthew Lieberman vid UCLA så minskar retningen i det limbiska systemet om vi sätter etiketter på våra känslor. Undersökningar visar att om vi känner stress och press i någon situation så ska vi säga det till oss själva. ”Jag känner mig stressad och pressad”. När vi säger detta, högt eller bara i tanke, så minskar aktiviteten i amygdala. Lieberman har lyckats visa detta med hjärnscanning och även sett att aktiviteten minskar i hela limbiska systemet. Främre hjärnbarken får nu mer resurser vilket leder till att motorik, minne, beslutsfattning och förståelse förbättras.

Om du är nervös inför en presentation, erkänn det för dig själv: ”jag är nervös”. Om du sitter på kontoret och känner att du inte hinner med ditt arbete, erkänn det för dig själv: ”jag är stressad och trött över att jag inte hinner med”. Om du känner dig illa till mods efter att ha blivit dåligt behandlad på ett möte, erkänn dina känslor för dig själv: ”jag känner mig kränkt eftersom mina kollegor inte litar på mig”. Det spelar ingen roll om du säger dessa saker högt till andra eller tyst för dig själv. Ditt limbiska system lugnar ner sig och förhoppningsvis kan det få dig att bli normal, eller kanske till och med bäst, när det gäller.