I mitt arbete möter jag många människor som antingen gått in i väggen eller som är nära att göra det. Min upplevelse är att de allra flesta tycker att det här är lite pinsamt. Många verkar inte vilja hålla en öppen dialog om att de är slitna och mår dåligt. Det finns helt enkelt en skam eller en känsla av att vara svag och inte räcka till som man inte vill avslöja för sin omgivning. Jag har själv varit exakt likadan.
Om ingen vill prata om det, hur kan vi då hjälpa varandra?