Uppfyller du dina långsiktiga behov, eller uppfyller du bara de kortsiktiga? Vad är egentligen bäst för att få ett balanserat liv?
Behovet av egentid
Klockan är 22:00. Familjen har lagt sig och äntligen får du lite egentid. Dock känner du dig trött och borde egentligen sova, men du har ett skriande behov av att bara få vara lite själv. Du stoppar i dig en macka för att piggna till lite, och sedan en till. Du tar fram mobilen och scrollar igenom alla flöden. Sedan letar du upp någon serie som du kan försöka slötitta på och till slut kommer du till sängs klockan 01:00. Nästa dag kommer att kantas av sömnbrist.
När du läser ovanstående scenario så kan du prova att tänka på två tankar: kortsiktighet och långsiktighet. Det som händer i exemplet ovan är att vi löser alla våra kortsiktiga behov. Det där behovet av egentid löses genom att stanna uppe. Tröttheten motas bort med ett par mackor, mobilen och en TV-serie och så vidare. De långsiktiga behoven, såsom sömn och vettiga matvanor, försummas helt.
Långsiktiga behov
Ett annat exempel kan handla om träning. Klockan är 18:00 och middagen är avklarad. Du borde ta en sväng till gymmet eller åtminstone ta en kort löptur. Däremot känner du mest av allt att bara ligga i soffan, slösurfa lite och dega. Dem här gången går du emot tanken om soffan och går ut och tränar ändå.
Även i detta scenario ska vi fundera över kort- och långsiktighet. Här uppfylldes inte de kortsiktiga behoven, nämligen behovet av att ligga still och dötitta på telefonen. Däremot uppfylldes de långsiktiga behoven med fysisk rörelse och den ökade energi detta ger.
Oj hoppsan, eller robot
Vad är egentligen bäst? Ska vi alltid sikta på de långsiktiga behoven och strunta i de kortsiktiga, eller tvärtom? Som vanligt vill jag förespråka den gyllene medelvägen: uppfyll lite av båda hela tiden. Om du bara gör saker som gynnar dig på kort sikt men missgynnar dig på lång sikt så kommer du ha sett varenda TV-serie, hängt med i det sociala flödet och njutit av en massa godis. Däremot hade du förmodligen aldrig fått hemmet städat, kroppen motionerad eller räkningarna betalda i tid. Livet blir lite ”oj hoppsan” där vi ligger två steg efter hela tiden. Här skapas stress.
Å andra sidan, om du bara hade gjort det som vore bra på lång sikt och struntat i dina kortsiktiga behov så hade det inte heller varit bra. Du hade haft ett perfekt städat hem, en vältränad kropp och ordning på ekonomin. Visst låter det som en dröm? Baksidan är att du skulle bli en robot som aldrig får njuta av livet. Du hade aldrig kunnat slarva lite och ta en spontan öl med kompisarna eftersom det inte hade passat in i ditt perfekta matschema. Den dagen du hade känt dig lite trött och hängig hade du inte kunnat slappa lite på soffan. Istället hade du piskat dig till gymmet.
Med total långsiktighet hade ditt liv blivit som ett Excel-schema där livet mest hade känts exakt fel istället för hyfsat rätt. Denna perfektionslysta hade nämligen gjort att du såg allt som du inte gjorde helt rätt och långsiktigt, vilket hade skapat ständig hets och malande stress. I värsta fall hade du även börjat leta efter fel hos andra, kanske till och med börjat se ner på andra som njuter lite mer av livet och blivit en ganska jobbig jäkel att umgås med. En stor del av personer sjukskrivna för utmattningssyndrom har fastnat i just denna fälla: prestations- och perfektionsfällan.
Uppfyller du båda dina behov?
Om du tycker jag låter lite överdrivet raljant i detta veckobrev så var det faktiskt min mening att göra det. Jag vill nämligen få fram min poäng, att ingen av ytterligheterna är bra för oss. Många gånger hyllas långsiktigheten framför kortsiktigheten. Jag hävdar att vi måste sköta om båda dessa kategorier. Om vi inte hittar denna balans så blir livet en sorts kamp där vi antingen ständigt ligger lite efter eller jagar onödig perfektion. Denna kamp leder till stress på det ena eller det andra sättet.
Hur fungerar du? Uppfyller du dina kortsiktiga behov? Uppfyller du de långsiktiga? Vad kan du göra för att uppfylla lite av båda?