Ibland bara måste vi ha den där kicken för att må lite bra. Kravet på kickar i livet avslöjar dock att måendet kanske inte är på topp. Låt oss reda ut skillnaden som gör skillnaden.
Att skapa en kick
Ibland vill jag inte lära mig det där nya, jag vill bara kunna det. Ibland vill jag inte öva upp en ny färdighet, jag vill vara expert direkt. Jag vet inte om du känner igen dig i känslan, det är lätt att fastna i sökandet av kicken.
Att kunna någonting och ha möjlighet att utföra det, lära ut eller demonstrera skapar nämligen en kick. Denna kick har för mig ofta varit en kombination av uppmärksamhetssökande egoboost och äkta inre tillfredsställelse. Jag har funderat en hel del över vad just dessa två komponenter gör med oss, alltså egoboosten och den äkta tillfredsställelsen.
Egoboost eller inre tillfredsställelse
Den som söker efter uppmärksamhet och egoboost vill gärna visa upp att den kan det det där svåra, hämta in hurraropen och stå på pidestalen som en stjärna. Det skapar nämligen den kick som eftersöks. Att behöva lära sig det där svåra skapar däremot ingen kick alls. Det är bara ett nödvändigt ont för att nå fram till egoboosten. Ibland kan längtan efter denna egoboost vara så stark att det kan vara värt att lägga ner dessa timmar, pengar eller energi på att lära sig. Ibland är det inte värt mödan alls.
Den andra typen, den som söker efter en äkta tillfredsställelse, fungerar lite annorlunda. Den är inte lika intresserad av att hämta in hurrarop och stå på pidestalen hyllad av omgivningen. Den är snarare genuint intresserad av att lära sig det där svåra. Den inre tillfredsställelsen skapas nämligen genom att på insidan av kroppen känna hur den där svåra uppgiften kan bemästras. Denna person tycker själva processen fram till målet är tillfredsställande, medan den som söker en egoboost helst bara vill nå målet utan arbete.
Kickjakt eller tyglande
I termer av stress så händer här olika saker. Den som söker en egoboost kan jobba som en galning, strunta i sömnen och stressa ihjäl sig för att nå fram till målet. Väl framme ska ju belöningen komma i form av eufori, glädje och uppfyllande kick. Denna belöning kommer dock inte när vi är framme vid målet. Det kommer när vi nästan är framme. Alltså när vi förstår att vi kommer nå målet. När målet sedan nås så har toppen av egoboosten redan passerats och det är dags att leta efter nästa kick. Vägen till målet har varit kantat av stress. Målet gav kortvarig men intensiv energi och nu är det snabbt dags att hitta nästa mål vars väg kommer skapa mer stress.
Den som söker inre tillfredsställelse är mer ute efter att tygla det svåra. Tyglandet kommer ofta i små portioner där vi lär oss mer och mer, vilket gör att den inre tillfredsställelsen kan komma ganska omgående. Vi blir bättre och bättre med tiden för att till slut bli experter. På vägen har vi inte behövt försaka sömn, relationer eller andra åtaganden eftersom vi på något sätt redan nått vårt mål under vägen. Vi har fått den inre tillfredsställelsen i jämna portioner.
När du bara måste ha en kick
Egoboosten skapar en intensiv tsunami av tillfredsställelse som både kommer och försvinner snabbt. Den inre tillfredsställelsen skapar en skön känsla som inte är lika intensiv men som både flyter in och och ebbar ur långsamt. En egoboost måste snabbt avlösas av en ny boost i rask takt. En inre tillfredsställelse kräver inte alls samma höga avlösningstempo och skapar därmed mindre jakt och mindre stress.
Om du känner att den inre tillfredsställelsen inte är tillräcklig och att du bara måste ha den där intensiva egoboosten, då kanske det kan bero på att du inte mår speciellt bra i ditt liv. Då jagar du en stark och intensiv tillfredsställelse för att åtminstone någon gång komma över ytan och må lite bra, om så endast för en kort stund. Då gäller det att fundera över hur livet kan omorganiseras så att du slipper jaga kickar hela tiden.
Vad strävar du efter i ditt liv? Måste du ha egoboosten som skapar stress, eller kan du få ordning på ditt liv så att du i slutändan kan leva med en lugn och kontinuerlig inre tillfredsställelse istället?