Har du någonsin hört någon säga ”Mår du dåligt? Det är väl bara att rycka upp sig?”. För mig är det en provocerande mening. Låg mig förklara varför.
Min strategi i vardagen
När jag var sjukskriven för utmattningssyndrom så hade jag många olika perioder av nedstämdhet. Ibland kunde nedstämdheten hålla i sig en timme, ibland ett par veckor. Under de här perioderna var det verkligen svårt att se hur jag någonsin skulle komma tillbaka till min forna form eller någonsin känna glädje över någonting över huvud taget. Jag var inte sugen på att gå tillbaka till jobbet. Jag vet inte sugen på att vara hemma med familjen. Det fanns helt enkelt ingenting som kunde få mig glad och frustrationen över att känna på detta sätt kunde verkligen vara tärande.
Innan min sjukskrivning hade jag varit expert på att rycka upp mig. Kämpiga dagar, tuffa möten eller ansträngande situationer – allt hade jag klarat av genom att målmedvetet rycka upp mig, hantera läget och gå vidare. Detta hade varit en del av min vardag. Jag hade så mycket att göra och höll ett så högt tempo att det aldrig fanns tid till att vara sjuk, trött eller långsam. Jag var helt enkelt tvungen att ständigt rycka upp mig för att klara av min vardag. Detta förhållningssätt gjorde att jag även tyckte att alla andra kunde rycka upp sig om de hade problem. Det var ju så jag löste mina problem. Sedan gick jag in i väggen och då gick det inte längre att rycka upp sig.
Provocerande meningar
Det är så lätt att säga till någon som är nedstämd att ”äsch, ryck upp dig, så farligt är det väl inte”. Detta beror på att du fortfarande har förmågan att rycka upp dig. I all välmening tror du förmodligen att den andra personen också kan det. Men den dagen du har gått in i väggen så försvinner den förmågan. Om någon bad mig att rycka upp mig när jag var sjukskriven så undrade jag alltid hur det skulle gå till. Det var som om jag plötsligt hade glömt hur man gör.
Tänk dig själv om du går på en fest med folk du inte känner eller inte trivs med. Helst av allt vill du gå därifrån. Om någon då säger ”var inte så tråkig, ha lite kul!”, så gissar jag att du tänker ”hur ska jag göra det i det här sällskapet?”. Att be någon ändra sin känsla med meningar som ”ryck upp dig”, ”var inte så tråkig” eller ”var inte så negativ” hjälper inte. Det kan i bästa fall hjälpa någon att ta upp en känsla till ytan. I de flesta fall blir dock att meningarna mest provocerande.
Gör såhär
Känner du någon som du tycker borde ”rycka upp sig”? Det kanske är någon som är sjukskriven, nedstämd, tråkig, negativ eller på annat sätt borde se lite ljusare på livet. Be inte den personen att rycka upp sig, för det går förmodligen inte. Även om den personen har kunnat göra detta tidigare så kan den förmågan vara helt borta, hur knasigt det än låter. När du ber någon som är sjukskriven att rycka upp sig så sänder du istället en tydlig signal: du bryr dig inte. Du orkar inte höra på alla problem. Du vill helst att den här personen bara ska lösa sina problem så att du slipper hantera dem.
Istället för att försöka släta över och ignorera den nedstämda eller negativa känslan hos din medmänniska, ta upp den till ytan. Hjälp personen att hitta roten till känslan. Varifrån kommer nedstämdheten? Vad handlar den om? Vad vill den säga? När du hjälper till med att gräva och undersöka en annan persons jobbiga känslor så tar du denna person på allvar. Du tar dessa känslor på allvar. Dessutom sänder du en signal som säger att du bryr dig. Du börjar plötsligt att vara den medmänniska som du behöver vara i denna situation.
Känner du någon som borde rycka upp sig? Hur kan du istället hjälpa den personen med att hantera sin nedstämdhet?