Istället för att springa på omgivningens bollar är det mycket härligare att arbeta på sina egna. Dock kan övergången däremellan vara knepig att få till.
Att göra-listan växer
Ena stunden är man i en torktumlare. Allt händer på en och samma gång, problemen har hopat sig och det är bara att borra ner huvudet. Långsiktig proaktivitet finns ingen tid till. Att göra-listan är längre i slutet av dagen än vad den var på morgonen.
Andra stunden släpper det. Plötsligt är man ikapp, uppgifterna börjar lösa sig och äntligen kan man höja blicken lite. Men när man nu har tid att göra de där proaktiva sakerna så orkar man plötsligt ingenting.
Återhämtning i vardagen
Ovanstående beskrivning är ett klassiskt fenomen. Det handlar om att tröttheten dyker upp när man får en liten paus. Kroppen är otroligt bra på att stänga av trötthet och smärta när det är stress. Sedan, när stressen försvinner, så kommer istället en våg av trötthet. Detta kan skapa en ovilja till att sakta ner tempot.
Efter min utmattning har jag aktivt arbetat för att få in återhämtning i vardagen. Direkt upptäckte jag ovanstående problem, nämligen att när jag efter en tid av hets saktar ner för att få lite återhämtning så blir jag otroligt trött. Detta ger mig känslan att jag inte borde sakta ner. Om jag bara fortsätter istället så slipper jag ju den där tröttheten.
Tröttheten uppstår i skiftet
Mer specifikt har jag upptäckt att den där tröttheten kommer just i skiftet mellan reaktivitet och proaktivitet. När jag är i ett reaktivt läge, alltså när jag bara springer på andras bollar, så känner jag ingen trötthet. Om jag sedan blir klar med de akuta bollarna och vill övergå till ett proaktivt stadium, alltså att jag arbetar med mina egna bollar på ett förebyggande sätt, så uppstår trötthet.
För mig uppstår tröttheten exakt i skiftet. När jag är klar med det reaktiva kan det ta en timme, en dag eller ibland en vecka innan jag lyckas bli proaktiv. Efter en tid med reaktivitet kan jag komma på mig själv att sitta där med en kopp kaffe och få ingenting gjort. Det är ett ganska jobbigt stadium och då är det väldigt enkelt att hoppa tillbaka till det reaktiva. Då slipper man ju trötthetskänslan.
Två problem med att fastna i reaktivitet
Det finns två problem med att gå tillbaka till reaktiviteten:
- Vi blir aldrig proaktiva, vilket riskerar skapa följdproblem i våra uppgifter
- Det reaktiva stadiet gör oss mer och mer trötta eftersom vi ständigt knuffar bort återhämtning
Vi behöver alltså komma fram till proaktiviteten för att minska problem och hitta mer balans. Knepet är enkelt: vänta och vila! Att vänta och vila kan kännas ineffektivt, långsamt och tråkigt. Därför kan du minska denna viloperiod på ett enkelt sätt: gör övergången varje dag.
En viktig nyckel är insikten
Om du gör övergången en gång varje månad, alltså att du springer på akuta bollar i ett par veckor och sedan försöker gå över till dina egna prioriteringar, då har du samlat på dig massor av trötthet. Det kanske kan krävas en eller flera dagar innan du förmår dig att ta dig an dina egna uppgifter. Om du istället försöker vara både lite reaktiv och proaktiv varje dag, då kan övergången göras på fem minuter eftersom du har mindre upparbetad trötthet.
Framförallt finns det en viktig nyckel i att lyckas med övergången, nämligen insikten om att det krävs en paus. När du är färdig med de reaktiva bollarna, räkna med att du behöver sitta och tomglo en stund över en kopp kaffe. Acceptera det läget och gör det ”jobbet”. Efter en stund, beroende på hur stor trötthet du har, kommer proaktiviteten helt automatiskt.
Bli inte frestad
Första gången du gör detta kommer du förmodligen ha en större mängd trötthet att vila bort. Du kommer bli frestad att gå tillbaka till reaktiviteten eftersom det känns jobbigt att vila. Stressen kommer krypa i kroppen och du kommer tro att du är sjuk. Fortsätt att vila och ge inte upp! Sedan, på sikt, kan du komma ner och göra övergången på ett fåtal minuter. Jag har laborerat med detta och tro mig, det funkar.
När är ditt nästa tillfälle till att övergå till proaktivitet? På vilket sätt kan du ta dig an övergången och acceptera vila?