Vi riskerar många gånger att bli trötta. Om vi är oroliga för hur vi ska hantera denna trötthet riskerar vi att fastna i onödiga rädslor.
Tre typer av trötthet
Känn efter, är du trött just nu? Var någonstans är du trött? Kan du peka på det stället? Ju mer vi gräver i detta kommer vi fram till att det finns tre kategorier av tröttheter:
- Mental trötthet – orkar inte tänka
- Fysisk trötthet – orkar inte använda hela eller delar av kroppen
- Emotionell trötthet – orkar inte umgås med andra
Utöver detta finns även sömnighet. Var noga med att skilja tröttheterna från sömnigheten, det är nämligen olika saker. Om du är sömnig måste du sova. Om du är trött så kan du vila en trötthet men samtidigt använda någon av de andra trötthetskategorierna om du vill. Det är vad vi kallar aktiv vila.
Trötthetsrisker
I vår vardag tar vi olika trötthetsrisker. Om du arbetar intensivt med planeringsarbete så blir du mentalt trött. Om du har riktigt mycket planeringsarbete att göra så kanske du fortsätter att arbeta med det, även när du har blivit mentalt trött. Det innebär att du tar en trötthetsrisk i det mentala området. Du riskerar alltså att bli helt slut rent mentalt och inte orka göra något vettigt tankearbete under resten av kvällen.
På samma sätt tar vi risker i de andra områdena. Om du har sprungit en mil och är helt slut i kroppen så kan du ta en fysisk trötthetsrisk. Du kan spurta de sista hundra metrarna. Du riskerar att bli så pass slut att du inte kan stå upp, att du måste ligga ner och flämta. Dessutom riskerar du att behöva sitta resten av kvällen och kanske få träningsvärk imorgon.
Slutligen så kan du ta en emotionell trötthetsrisk. Du kanske har suttit i en massa möten hela dagen, träffat folk och haft ett gräl. Sedan har du även umgåtts med den där kompisen som bara maler på och inte lyssnar, den som äter upp all energi. Då är du emotionellt trött. Om du i detta stadium fortsätter med sociala aktiviteter på kvällen, går på en stor familjemiddag på kvällen eller AW med jobbet så tar du en emotionell trötthetsrisk. Du riskerar att tappa tålamodet, bli förbannad på allt och alla och lämna tillställningen med surt humör.
Tilltro till din själv
Nu kanske du tänker att det där med sociala sammanhang, det är väl inga problem? Du får kanske energi av att träffa massa folk även när du är emotionellt trött? Då innebär det att du har ett stort emotionellt batteri. Vi har nämligen olika stora batterier i dessa tre områden.
En del kan sitta och koncentrera sig på tankekrävande uppgifter i timmar, andra klarar knappt fem minuter. En del kan springa ett ultramaraton och fortfarande klämma in en spurt på slutet, andra förmår inte ens en att gå en kilometer. En del kan umgås med folk dagarna i ända, andra behöver mycket tid med sig själv.
Detta handlar dels om batteriet men även om din tilltro till dig själv att hantera din trötthet.
Rädda för risker
Många utmattade människor jag träffar är rädda för att ta mentala trötthetsrisker. En sådan risk kan innebära att en oro över att falla tillbaka till den där djupa utmattningen igen och om man klarar av adekvat återhämtning.
Andra är väldigt rädda för att riskera fysisk trötthet. Ett intervallpass kan kännas superläskigt och det kan finnas en oro över hur det egentligen känns att vara så slut att man bara ligger där och flämtar.
Ibland är vi rädda för emotionella risker. Vad händer om jag får för lite egentid? Vad händer om jag börjar gräva i mitt eget förflutna och öppnar locket till mina känslor, hamnar jag då i en depression? Hur kommer jag ur det?
Utmana gränserna
För att öka våra batterier och minska denna rädsla för trötthet behöver vi i någon mån våga ta dessa risker. Lösningen handlar ofta om att arbeta fram en trygghet som säger att: även om jag blir trött så vet jag hur jag ska hantera det och hur jag ska återhämta mig. Den tryggheten byggs fram genom att då och då, sakta och försiktigt, utmana gränser. Vad händer om jag blir lite för mentalt, fysiskt eller emotionellt trött? Hur känns det och hur återhämtar jag mig från det?
Har du tagit en trötthetsrisk under den senaste veckan? Vilken kategori var det, och hur kändes det?