Det är lätt att ha medkänsla med sina vänner. Har du lika mycket medkänsla med dig själv? Kan det vara så att din stress handlar om att du är din egen sämsta vän?
Den inre kritikern
Många gånger bottnar stress i att vi på olika sätt ställer höga krav på oss själva. Vi måste se snygga ut, vara framgångsrika på jobbet och hänga med i de senaste trenderna. Annars duger vi inte. Vi måste laga mat från grunden, vara fantastiska föräldrar och ha ett Instagram-flöde som väcker avund hos andra. Om vi inte uppnår de perfekta attributen så duger vi inte. Den som känner på detta sätt kommer att kämpa som en galning för att uppnå denna yttre framgång. Där har vi en god, och tyvärr vanlig, källa till stress.
Stress kan också uppstå när vi börjar sparka på oss själva. Varför gjorde jag så? Varför fattade jag inte det? Varför var jag så dum? Jag har själv varit där. Jag har haft en inre kritiker som arbetat dygnet runt med att förklara för mig att jag är korkad, måste skärpa mig eller bli bättre på alla sätt. Den inre kritikern har ätit min energi, aldrig låtit mig vara riktigt glad och skapat en stor mängd stress.
Självmedkänsla i 3 faktorer
Du har säkert tidigare hört uttryck såsom självförtroende, självkänsla, självbild och så vidare. Det blir lätt lite floskligt och söndertjatat med denna typ av uttryck, men låt oss strunta i själva orden och titta på den bakomliggande betydelsen hos ett av dessa ord: ”självmedkänsla”. Dr. Kristin Neff är lektor vid University of Texas. För 20 år sedan började hon forska i ämnet självmedkänsla. Enligt Neff består självmedkänsla av tre faktorer.
1. Du är snäll mot dig själv
Om du misslyckas eller gör bort dig så bemöter du dig själv med vänlighet och förståelse. När du upptäcker någon mindre god egenskap hos dig själv så accepterar du den istället för att döma dig själv. Istället för att sparka på dig själv så kramar du dig själv och uppskattar din egen personlighet.
2. Du inser att andra brottas med liknande bekymmer
När du känns som att du är den ende som är värdelös eller som gör misstag så behöver du inse att alla går igenom samma sak. Olika typer av brister, problem eller lidande är någonting som alla brottas med på olika sätt. Du är inte ensam.
3. Du vågar möta smärtan utan att fastna i den
Ibland kan det göra ont inombords. Du kanske har gjort bort dig eller misslyckats på något sätt. När detta händer så vågar du bemöta denna smärta. Du vågar ta hand om den ungefär som om du har stukat din fot. Du plåstrar om dig själv istället för att sparka på dig själv, precis som du hade gjort med den stukade foten.
En god medkänsla med sig själv
Du som har besökt någon av mina föreläsningar om stress vet att jag pratar en hel del om detta ämne. Din inställning till dig själv är någonting som ofta grundläggs i barndomen. Om du fått tillräckligt med stöd och trygghet som barn så ser du ofta mer positivt på dig själv. Även om du har en nedlåtande attityd till dig själv så kan du stärka den i vuxen ålder. Att arbeta fram en god inställning till sig själv är att skapa ett utmärkt skydd mot stress eftersom din strävan efter att se perfekt ut inför andra inte blir lika stor. Du duger som du är.
Oavsett vilket ”själv-ord” du vill använda, fundera på de tre faktorerna ovan. Är du snäll mot dig själv? Inser du att du inte är ensam? Vågar du möta din smärta utan att fastna i den? Eller har du helt enkelt blivit din egen sämsta vän? Om du har blivit det, vilken av dessa tre faktorer kan du börja öva på under den kommande veckan?