Lyckoforskning är ett knepigt område. Det finns många olika teorier om hur det goda livet bör se ut. Låt oss ta en titt på vad Aristoteles hade för syn på detta.
Stress för att uppnå lycka
Ibland stressar vi för att uppnå lycka. Vi ska bara renovera klart det där köket, sedan är vi lyckliga. Vi ska bara gymma fram de där rutorna på magen, sedan får vi slappna av. Vi ska bara leverera det där projektet på jobbet, sedan får vi fira. Det finns inget fel i att sträva efter höga mål. Däremot blir det så bakvänt när vi går under av stress på vägen mot målet. Om jakten på lycka skapar stress, psykisk ohälsa och sjukskrivningar, då slutade det väl väldigt fel?
Aristoteles syn
Redan de gamla grekerna funderade över lycka och vad det goda livet egentligen handlade om. Aristoteles levde i Grekland för över 2000 år sedan och anses än idag vara en av de viktigaste figurerna i västerländsk filosofi. Han använde gärna det grekiska ordet eudaimonia som innebär ungefär ”mänsklig blomstring”. Aristoteles menade att det goda livet handlade om att hitta det som innebär en mening och ett växande för oss. Om du exempelvis har en fallenhet för att skapa musik och samtidigt känner en meningsfullhet i det, då har du goda möjligheter att uppnå det goda livet om du sysslar med musik. Vi behöver alltså både få utlopp för våra styrkor samtidigt som vi känner att det som vi gör är meningsfullt.
Förutom mänsklig blomstring så menade även Aristoteles att det goda livet inte kan uppnås på egen hand. Vi behöver skapa vårt liv tillsammans med andra och känna oss delaktiga i någonting större. Samtidigt behöver vi leva ett liv som inte sker på bekostnad av andra utan snarare i samklang med andra. Aristoteles menar att vi ska vara mångsidiga och sociala snarare än specialiserade egoister.
Den psykiska ohälsan ökar
Aristoteles är helt klart någonting på spåren. Vi lever i en tid där vi kanske har större möjligheter än någonsin till att forma våra egna liv och leva det goda livet. Ändå ökar den psykiska ohälsan. Samtidigt lever vi i en tid där vi förväntas vara specialiserade på något område. På något sätt är det lite populärt att vara en egoistisk lyckomaximerare.
Psykologer ser ett tydligt mönster: när vi mår bra så söker vi mer kontakt med andra människor. Dessutom, när vi mår bra, börjar vi se till gruppens bästa och inte bara till vårt eget bästa. Aristoteles tankar om att vi mår som bäst när vi är sociala och gör saker tillsammans med andra bekräftas därmed från psykologernas lärdomar. När vi gör någonting som stärker en relation till en annan människa så mår vi bättre.
Jagar du lycka i livet? Skapar din jakt stress? Fundera då på om du verkligen jagar på rätt sätt. Prova att tänka som Aristoteles: vad har du en fallenhet för? Vad i livet känns meningsfullt? Hur kan du blomma ut i detta område tillsammans med andra?