Är du modig om du hoppar fallskärm när det sker under kompisarnas grupptryck? Eller är du snarare modig om du ensam och på egen hand vågar säga nej till andra människor?
Du är inte modig bara för att du hoppar fallskärm
Det är lätt att tycka att en del personer är modiga. De hoppar fallskärm, säger upp sig och startar företag eller åker skidor i opistade berg under lavinfara. För en del personer krävs mod för detta medan för andra är detta vardag. Mod handlar nämligen inte om den handling som utförs. Det handlar om din rädsla kopplat till handlingen. Om du är modig så innebär det att du är lite rädd men gör det det där läskiga ändå. Om du istället saknar rädsla när du gör livsfarliga saker, då är du inte modig. Då är du bekväm med situationen.
Du är därmed inte automatiskt är modig om du hoppar fallskärm. Om du däremot är rädd för att hoppa och gör det ändå, då är du modig. Nationalencyklopedin tar även detta ett steg längre och definierar mod som att handlingen även ska syfta till ett viktigt mål. Om det exempelvis är fullständigt oviktigt att utföra det där fallskärmshoppet och du är rädd för det, då är du inte modig om du utför det. Jag är ledsen om jag trasslar in dig i en röra av definitioner, men det är exakt här det börjar bli intressant.
Två olika stora rädslor
Låt oss fortsätta fallskärmsexemplet. Du står där på flygfältet med dina kompisar och måste välja. Ska du följa med upp i flygplanet eller ska du stanna kvar på marken. Grupptrycket ökar och du känner att du inte vill skämma ut dig genom att stanna på marken. Du vill inte vara den fege som låter bli att hoppa, därför väljer att följa med i planet.
I detta fall fanns det två rädslor. Den ena handlade om rädslan för själva fallskärmshoppet. Den andra rädslan handlade om vad alla andra skulle tänka och tycka om du valde att stanna på marken. Rädslan för omgivningens åsikter var i detta fall större än rädslan för fallskärmshoppet så du valde att hoppa. Dina kompisar tyckte att du skulle vara feg om du stannade på marken. I själva verket var du feg som lät den största rädslan ta över. Om du hade stannat på marken och sagt nej till hoppet, och därmed konfronterat den största rädslan, så hade du varit modig på riktigt.
Viktiga mål
Visst kan det vara likadant på jobbet? När du utsätts för diverse påtryckningar så är det lätt att följa med i grupptrycket istället för att våga gå emot den största rädslan. En del kanske tycker du är modig som vågar ta den där superläskiga presentationen för 200 personer trots att du egentligen kände för att vägra. Jag påstår att du är feg som inte vågade säga nej till grupptrycket. Mod i detta sammanhang handlar alltså om att våga säga nej, stå upp för sig själv när man är sliten och trött och våga sätta en tydlig gräns mot vad du accepterar och inte.
Det var ju exakt detta som Nationalencyklopedin hade med i sin definition: mod är förmågan att övervinna sin rädsla och handla i en riskfylld situation för att uppnå ett viktigt mål. Jag påstår att det är viktigt för dig att må bra. Det är i sammanhanget mindre viktigt att utföra den där presentationen, fallskärmshoppet eller ta det där extra projektet på dina axlar.
Modet att blicka inåt
För mig handlar därmed mod inte så mycket om actionorienterade saker och adrenalinövningar som det kanske gör för många i min omgivning. Den sortens mod kan man skaffa sig genom grupptryck, bekräftelsejakt och ryggdunkningar.
Jag vill hellre lyfta fram det där modet som man lyckas plocka fram utan ryggdunkningarna. I ensamhet och tysthet. Modet att arbeta med sin personliga utveckling. Modet att blicka inåt, hitta sina skuggsidor och inre rädslor samt våga konfrontera dem. Genom att använda detta mod vågar vi växa inombords som människor.
Låt oss därför sluta hylla varandra när vi hoppar fallskärm. Låt oss istället hylla varandra när vi vågar konfrontera oss själva.