Du har slitit hund och fått massor av saker genomförda på jobbet under veckan. På fredag eftermiddag är du den som har flest rapporterade arbetstimmar. Ett akut problem uppstår och någon behöver jobba hela fredagskvällen i högt tempo för att lösa detta. Gissa vem chefen frågar? Jo, dig!
En kropp i vila vill stanna i vila, en kropp i rörelse vill stanna i rörelse. Så låter Newtons första lag och bortom fysiklabbet kan vi även applicera denna lag på medarbetare. Låt oss säga att du har en kollega på kontoret som håller ett högt tempo på jobbet och betar av många uppgifter på kort tid. E-post besvaras på två minuter och alla som ber om hjälp får snabb och precis assistans direkt när det önskas. Eftersom kollegan är extremt snabb så går det att be om hjälp med både små och stora saker.
På samma kontor finns även den där andra kollegan som mest sitter still. Det krävs massor av energi för att få den personen att göra någonting över huvud taget. Förutom övertalning så måste du lyssna på lite gnäll om hur jobbigt allting är innan du eventuellt får hjälp. Med halva uppgiften. Den andra halvan verkade försvinna någonstans på vägen.
Vem av dessa två personer skulle du gå till om du behöver hjälp med en uppgift? Svaret är uppenbart.
Låtsas nu att du är den första kollegan som får saker gjorda. Du blir populär, eller hur? Du blir uppskattad och folk blir imponerade av dig. Du är pålitlig, punktlig och får saker ur händerna. Du blir åtråvärd i alla projekt och förmodligen ständigt månadens medarbetare. Smicker håller dig uppe och du känner verkligen att du duger och är viktig på kontoret. Vad blir din belöning för högt tempo och många arbetstimmar? Det blir ännu högre tempo och ännu fler arbetstimmar!
Låtsas nu att du är den andra kollegan, den som dricker lite för mycket kaffe istället för att jobba och den som alltid stönar högt när det kommer nya uppgifter. Du får inget smicker, det pratas förmodligen bakom din rygg om hur långsam du är och hur lite du åstadkommer. Hade inte LAS funnits hade du fått sparken för länge sen. Vad får du för belöning för lågt tempo och minimalt med arbetstimmar? Det blir ännu lägre tempo och fortsatt minimalt med arbetstimmar!
Enligt mig är ingen av ytterligheterna varken bra för arbetsplatsen eller sund för människan. Det är bara en tidsfråga innan den ena går in i väggen och den andra trollas bort i en omorganisation. Den optimala medarbetaren är troligtvis någonting mittemellan. Personen gör de arbetstimmar som avtalats i ett långsiktigt hållbart tempo. Personen är pålitlig, punktlig och får saker ur händerna men inte alltid sekundsnabbt. Personen krånglar lite lagom mycket när det kommer nya uppgifter såpass att andra inte alltid ber om hjälp med de enklaste uppgifterna som de faktiskt kan lösa själv. E-post besvaras på 2-3 timmar istället för 2-3 minuter så att förväntningarna från omgivningen blir därefter. Personen har god självkänsla och lever därmed inte på smicker.
Vad blir belöningen för hållbart tempo och avtalat antal arbetstimmar? Det blir fortsatt hållbart tempo och avtalat antal arbetstimmar.
Är du någon av ytterligheterna? På vilket sätt kan du i så fall dra dig mer mot ”mitten”?