Det sägs att positiv stress är bra och negativ stress är dåligt. Denna tanke behöver vi nyansera för att förstå vilka fallgropar som finns.
Positiv stress som drivämne
Många pratar om att stressen är en sorts motor. Det krävs lite stress för att någonting ska hända. Studenten läser ingenting förrän dagen före tentan, då är stresstrycket högt nog för att överkomma det tråkiga med att plugga. Projektmedlemmen gör bara roliga uppgifter ända tills deadline-datumet börjar flåsa i nacken, först då utförs de där tråkiga men viktiga uppgifterna. Och så vidare.
Det är många som berättar för mig att så kallad ”positiv stress” är deras drivämne. Så länge stressen kantas av inspiration, glädje och medryckande känslor så blir det ett stadium som många helst vill uppleva hela dagen lång. Men när stressen övergår till det som kallas för ”negativ stress” med dåligt samvete, sömnbrist och rivande ångest i bröstet så vill ingen vara med.
Formtoppning
Vad är då skillnaden mellan positiv och negativ stress? När du upplever stress, oavsett vilken form det är, så formtoppas din kropp. Du blir lite starkare, får bättre fokus, högre puls, mer andhämtning och så vidare. Allt detta gör kroppen för att du ska klara det där hotet som står framför dig. Om hotet handlar om en arg tiger eller ett argt mail spelar ingen roll, den kroppsliga reaktionen är exakt samma.
När denna formtoppning ger en positiv känsla kallar vi det för ”positiv stress”. För att stressen ska upplevas positiv så behövs ett par komponenter till: stressen måste vara kortsiktig, lagom stor och även ha en positiv orsak. Det arga mailet ska inte handla om att du håller på att bli av med jobbet. Det ska snarare handla om att en kund vill göra en extrabeställning och om ni bara skyndar lite så kommer ni att tjäna mer pengar.
Övergång till negativ stress
Om tigern anfaller dig eller om mailet säger att du ska bli av med jobbet, då övergår stressen till att bli överväldigande. Här hamnar vi i läget där ångesten river i bröstet och kroppen blir paralyserad. Den positiva stressen har övergått till så kallad ”negativ stress” och nu är det lätt att tro att det har gått från ofarlig till farlig stress. Men stämmer det verkligen?
Egentligen finns det inget farligt med negativ stress. Den där ångesten och det paralyserade stadiet behöver inte vara ett dugg farligare än den positiva hetsen med att hinna klart med en extrabeställning. Farligheten handlar snarare om hur länge det pågår och vilken återhämtning man får.
Att ständigt befinna sig i stress
När din kropp upplever stress, oavsett om den känns som positiv eller negativ, så formtoppas som sagt kroppen för att maximera förmågan att överleva. För att kroppen ska lyckas med denna maximering måste den stänga av viktiga långsiktiga funktioner. Underhåll av sår och skador minskar. Matsmältning bromsas. Minnen sparas inte. Dessa saker krävs nämligen inte här och nu för att kunna överleva.
Om vi ständigt befinner oss i stress, positiv eller negativ, så stänger vi alltså ständigt av de långsiktigt viktiga funktionerna. Där uppstår en fara. Du får svårt med inlärning, immunsystemet blir sämre, fertiliteten minskar och så vidare. Detta är vad jag vill kalla ”fulstress”.
Finstress och fulstress
Istället för att klassa stress som positiv eller negativ efter de känslor vi upplever, låt oss istället kalla det för finstress eller fulstress. Finstress är korta skurar av stress, positiva eller negativa, där du mellan varven får adekvat återhämtning. Fulstress är den stress som pågår dag in och dag ut, positiv eller negativ, utan återhämtning. Vid finstress får du tillbaka energin mellan varven. Vid fulstress blir du aldrig riktigt pigg och läget blir nedbrytande.
Med detta behöver jag även nämna att det finns kortvarig stress som kan skapa stora bekymmer. Nära döden-situationer eller andra starka traumatiska händelser kan givetvis utlösa effekter såsom PTSD. Men om vi håller oss till vardagliga situationer så kan vi tänka finstress och fulstress.
Utsätts du idag för fulstress? När kan du få adekvat återhämtning så att du istället hamnar i finstress?