När vi jobbar hemma får vi ihop livspusslet. Men mår vi egentligen bättre?
Flexibilitet
Pandemin gjorde att vi började acceptera hemmaarbete i stor omfattning. En del får idag jobba hemifrån ett par dagar i veckan, andra har full flexibilitet och behöver aldrig komma in till kontoret. När jag är ute och föreläser stöter jag i princip aldrig på någon arbetsplats som kräver 100% närvaro, såvida det inte handlar om vård, skola, fysisk produktion eller liknande. Alla kontorsyrken verkar tillåta någon form av flexibilitet.
I början av pandemin såg vi att sjukskrivningssiffrorna för stress gick ner. Kan detta ha berott på att vi äntligen fick ihop livspusslet när vi fick arbeta hemifrån? Frågan är också vad denna flexibilitet har gjort med oss på lite längre sikt. Mår vi bra av att inte träffa våra kollegor på riktigt och istället spendera tid i online-möten dagarna i ända?
Det generella mönstret
Nu har vi äntligen fått lite forskning på detta område efter pandemin. Harvard Business Review berättar om nya rön i artikeln ”Research: Flexible Work Is Having a Mixed Impact on Employee Well-Being and Productivity”. Med hjälp av data från personer i 140 länder är sammanfattningen följande.
Personer som måste vara 100% på arbetsplatsen ..
- mår bättre
- får lite mindre gjort
- är mindre engagerade i jobbet
Och omvänt, de som har möjligheten att arbeta hemifrån, antingen hela veckorna eller delar av arbetsveckan ..
- mår sämre
- får mer gjort
- är mer engagerade i jobbet
Notera att detta är det generella mönstret. Du kan givetvis känna helt tvärtom i din situation. Men när vi ska forma en arbetsplats så brukar det vara bra att titta på just generella drag för att förstå hur vi ska planera framåt.
Mer gjort och sämre hälsa
Att jobba heltid på kontoret får oss alltså att må bättre men vi får lite mindre gjort, rent generellt. Om vi istället har möjlighet att jobba hemifrån så kan vi vara betydligt mer produktiva på bekostnad av vår hälsa. Egentligen är ju mönstret enkelt att förstå. Om vi gör mer, så sliter vi hårdare, blir tröttare och mår lite sämre.
Som arbetsgivare är det ju alltid lockande att öka produktiviteten. Samtidigt är det väldigt många som uppskattar möjligheten att jobba hemifrån just för att få ihop livspusslet. På så vis kan det kännas som en vinst för båda parter med denna flexibilitet. Det vi dock behöver förstå är att denna ökade produktivitet gör att vi faktiskt mår sämre.
”Back-to-back”-dagar
Samtidigt som många hyllar hemmaarbetet så är det många som pratar med mig om baksidan. Dränerande heldagar framför Teams, Skype eller Zoom med ”back-to-back”-möten äter upp all energi. Man kastas från det ena mötet in i nästa, utan någon tid för sammanfattning eller reflektion. Många pratar även med mig om att de är tvungna att beta av sina mail samtidigt som de sitter i dessa online-möten. Någon annan tid för mail finns helt enkelt inte.
Det tar ju en liten stund innan utmattning uppstår. Därför undrar jag om vi kanske är på väg mot en ny utmattningstopp i statistiken? Kanske ser vi framåt år 2027 en ny våg av sjukskrivningar i samhället på grund av hemarbete, heldagar av online-möten och alldeles för liten fysisk interaktion med andra människor.
Våga ha högre närvaro på jobbet
Mitt förslag är att vi har allt detta i åtanke när vi designar framtidens arbetsplats. Vi vill ju både må bra och få någonting gjort, låt oss därför skruva lite på parametern hemmaarbete. Den stora flexibiliteten som finns idag behöver kanske minskas för att vi inte ska råka ut för ständiga sjukskrivningar framöver?
En återgång till 100% på arbetsplatsen kan kännas oattraktivt. Dock kanske vi behöver röra oss mot det hållet för att må bättre. 4 dagar på jobbet och max 1 dag hemma – där någonstans finns möjligtvis en lite bättre balans mellan välmående och produktivitet.
Vågar du be dina kollegor komma in igen och ha lite högre närvaro på jobbet så att ni kan må lite bättre?