Fullt ös på jobbet, fullt ös hemma. Ibland går livet på högvarv mest hela tiden. Problemet med ett högt tempo är att det kan kännas lite skönt. Dessutom inser vi inte när vi är inne i en bubbla av högvarv och nedbrytande stress.
Högt tempo kan kännas skönt
Ibland tenderar livet att bestå av ett konstant högt tempo. Fullt ös på jobbet, in till sista timmen. Lunchen består av en snabb macka mellan två möten. Bussresan hem används till att beta av ytterligare ett par mail, resten av inboxen planerar vi att hantera senare på kvällen. Ungarna klär inte på sig tillräckligt snabbt på dagis och får höra ett par förmanande ord. Matlagningen går undan. Ingen tid att förspilla, det finns ju så många hemmaprojekt som måste göras. Fullt ös medvetslös.
När livet går på högvarv så tenderar det höga tempot bli normalt. Det kan faktiskt kännas riktigt härligt när det är fullt ös hela tiden. Kicken som uppstår när vi betar av våra åtaganden i ett rasande tempo kan vara enorm och känslan kan vara väldigt positiv. Problemet är att denna typ av stress är nedbrytande. Läs gärna mer om detta i mitt tidigare veckobrev om positiv och negativ stress.
Låt stress bli en avvikelse från det normala
Jag har i många år levt i ett högt tempo. Efter att jag gick in i väggen så har jag lugnat ner mig rejält. Idag känner jag ett kroppsligt lugn på ett sätt som jag aldrig känt tidigare. Fördelen med detta lugn är att jag känner direkt när det uppstår högt tempo och stress.
Tidigare kände jag inte det höga tempot. Det var normalt. När jag ständigt gick på högvarv så blev det normalt att springa till bussen och normalt att alltid vara lite sent ute. När varje dag kantades av att göra-punkter som skulle prickas av och en ständig jakt på tid som inte fanns så visste jag inte hur lugn och ro kunde kännas. Stress var normalt och på något sätt kunde jag tycka att lugna och fridfulla människor var lite tråkiga.
Idag står jag på andra sidan. Jag är inget perfekt exempel på en fullständigt lugn och fridfull människa men när det blir mycket att göra så känner jag det. Stress är för mig idag en avvikelse i mitt liv som jag vill komma bort ifrån istället för ett normaltillstånd som jag lever i.
Har du hamnat i ett läge när högt tempo och nedbrytande stress är normalt i din vardag? Vad är ditt första steg mot att låta lugn och ro vara normalt i din vardag istället?