För att vara en bra förälder måste man baka sina egna bullar. För att vara bildad måste man ha läst Dostojevskis Brott och straff. För att vara framgångsrik måste man äga ett stort hus. Eller? Vi måste börja fundera på vad dessa ”sanningar” egentligen gör med oss.
Det finns så många måsten
I vår vardag är det lätt att tankarna fylls upp av ”jag borde” och ”jag måste”. Ibland handlar det om saker som måste göras på arbetsplatsen för att helt enkelt få behålla jobbet. Andra måsten är betydligt mer påhittade såsom att baka egna bullar, läsa viss litteratur eller påvisa yttre framgång.
Det finns även en stor portion måsten som kommer från skrivna eller oskrivna normer. Vi kommer i tid när vi blivit bjudna till en tillställning. Till kött dricker vi rött vin, inte vitt. Vi undviker att rapa högt vid matbordet när vi är mätta. I Portugal däremot, där förväntas man komma en kvart efter utsatt tid om man blivit bjuden hem till någon. I Kina är det helt okej att rapa högt efter maten. Alla dessa måsten och normer, är inte allt egentligen bara kollektivt påhitt?
Kartan är inte territoriet
Matematiken Alfred Korzpyskis sa ”kartan är inte territoriet”. Genom enkel pedagogik ville han förklara att det inte finns en enda kollektiv sanning. Han ville istället påvisa att det som du upplever i ditt liv och i din kropp är din version av sanningen. Din karta över ”jag borde”, ”jag måste” och andra sanningar är din. Ingen annans. Din kollega, kompis eller partner kan leva tätt ihop med dig men ändå ha en helt annan karta.
Problemet med alla måsten är att de riskerar att skapa stress. En enkel metod för att minska stress är att minska sin belastning. Ett av de snabbaste sätten att minska sin belastning på, det är att minska sina måsten i huvudet. Att baka bullar till våra barn, handlar inte det snarare om att vi vill imponera på våra vänner? Barnen hade säkert nöjt sig med en färdigbakad påse från ICA alternativt inga bullar alls. Om vi nu måste imponera på våra vänner, kan vi göra det på något enklare och mindre tidskrävande sätt? Eller kan vi börja umgås med vänner som inte kräver att vi imponerar på dem? Kan vi arbeta med vår självkänsla så att vi känner att vi duger trots att vi köper färdigbakade bullar?
Rita din egen karta över verkligheten
Låt säga att du hamnar i ett nytt land. Tänk att du får göra precis så som du vill utan att behöva förhålla dig till vad andra tycker eller tänker. Dina nya vänner det nya landet skulle acceptera allt du tycker och gör med förevändningen ”sådär gör man tydligen om man kommer från Sverige, det är helt okej”. Hade du då fortsatt att dricka rött vin till köttet även om du tycker att det vita är godare? Hade du haft samma typer av åtaganden på din att göra-lista? Hade du ens haft samma morgonrutiner?
Din karta är din bild av din verklighet. Låt inte andra rita din karta, se istället till att rita den helt själv. Hur skulle din livsstil, din vardag och din verklighet se ut om du fick välja helt fritt?