Har du en hjärna som vill så mycket och samtidigt en kropp som inte orkar hänga med? Låt oss lösa detta genom att skapa enkla förhållningsregler.
När inspirationen kommer
Föreställ dig att du inte har joggat eller sprungit under en längre tid. Plötsligt en dag får du ett ryck, nu kör vi! Du snörar på dig skorna och springer ett par kilometer. Det känns fantastiskt så nästa dag gör du samma sak igen. Under de kommande veckorna ökar du distansen och ganska snabbt är du uppe i över en mil. Då börjar knäna säga ifrån.
Från att ha haft sköna löprundor blir nu varje runda en besvikelse. Du kommer bara någon kilometer och så börjar det göra ont. Till slut kan du knappt gå hemma utan att ha ont i både knän och fötter som vid det här laget är överansträngda. Din hjärna vill, men kroppen vägrar.
Det finns en gräns
Tänk dig samma situation i ditt arbetsliv. Du har två stora ansvarsområden och så kommer det ett tredje som lockar. Du vill så gärna ta dig an det också så du tackar ja. Det tredje blev lite för mycket och du hinner inte riktigt med allting så du börjar ta till kvällarna. Allt eftersom sömntimmarna blir färre så känner du dig mer och mer sliten. Till slut är du mest bara trött och förbannad på alltihop. Din hjärna vill, men kroppen vägrar.
Oavsett om det handlar om fysiska, mentala eller emotionella utmaningar så finns där en gräns. Dina knän klarar bara en viss typ av belastning. Din kropp klarar bara sömnbrist under kortare perioder. Det är lätt att bli sur på sin kropp när man vill åstadkomma saker samtidigt som kroppen inte alls hänger med.
Skapa längtan
Om du har hamnat i en sits där din hjärna vill mer än vad kroppen klarar av, prova att tänka tvärtom. Tänk att situationen faktiskt ger dig lite ledig tid! Det låter kanske missmodigt, men föreställ dig att din kropp med sina begränsningar är som en långsam maskin som du ibland måste vänta på. Du måste vänta på att knäna vilar efter föregående löprunda. Dessutom måste du vänta på kroppen ska vila ut innan du kan ta dig an nästa mentalt påfrestande uppgift.
Det kan kännas tråkigt att vänta, men se det istället som en möjlighet att samla ihop dig själv. Istället för att rusa ut på löprundor varje dag, prova att ta en runda var tredje dag. De andra dagarna är det förbjudet att springa. Detta gör att du håller i längden. Samtidigt skapas förhoppningsvis en längtan efter löpningen, vilket även gör att den goda vanan och inspirationen kan hålla i sig lite längre.
På samma sätt kan vi tänka på jobbet. Föreställ dig att det skulle vara förbjudet att arbeta efter klockan 17:00 på vardagar, eller vilken tidpunkt din arbetsdag nu tar slut. Låt säga att det inte kommer att hända någonting med ditt arbete förrän morgonen efter, då får du två effekter. Dels kommer du tvingas till att lära dig hård prioritering av dina uppgifter. Dels kanske du längtar in till jobbet nästa morgon för att göra klart allt, istället för att känna ångest.
Har du en hjärna som vill mer än vad din kropp vill? På vilket sätt kan du sluta gräma dig själv och istället skapa enkla ramar och förhållningsregler som gör att du håller i längden, samtidigt som du skapar en sorts längtan till fortsättningen?