Säger du till dina vänner att du har ett kontrollbehov? Är det din strategi mot stress eller är det bara ett plåster på såren?
Chefen mår bäst
Sir Michael Marmot är professor i epidemiologi. Han har intresserat sig för hur personer i olika hierarkiska nivåer egentligen mår. Kronisk stress kan ge upphov till hjärt- och kärlsjukdomar. Marmot har jämfört vilka som egentligen dör för tidigt i hjärtsjukdomar och har sammanfattat sina studier i boken ”The Status Syndrome: How your social standing directly affects your health and life expectancy”.
Slutsatsen är enkel: chefen mår bäst. De som arbetar på en lägre nivå i hierarkin tenderar att ha sämre hälsa och kortare liv. Här är det enkelt att tro att det handlar om pengar. Chefen har förmodligen bättre betalt och därmed bättre möjligheter att köpa sig god sjukvård och åka på längre återhämtande semestrar. Pengar kan vara en del av förklaringen. Marmot resonerar dock om att chefen också har en större kontroll över din situation. Chefen kan styra och bestämma över sin egen situation, vilket kan vara betydligt svårare på en lägre nivå i hierarkin.
Kontroll skapar välmående
Jag har tidigare skrivit ett veckobrev som handlar om hur råttor blir stressade när de saknar kontroll. Det finns helt enkelt ett tydligt samband mellan välmående och kontroll. Om du känner kontroll över din situation så uppstår mindre stress. Om du saknar kontroll och känner dig runtskuffad på jobbet och i privatlivet så ökar risken för att du ska må sämre.
Givetvis är inte kontroll den enda och kompletta lösningen på problemet med stress. Stress handlar om en obalans mellan belastningar och resurser. Kontroll är en resurs och om du saknar kontroll så kan du klara dig alldeles utmärkt om du istället har mindre belastning.
Plåster på såren
Nästa gång du säger till din omgivning att ”jag har ett stort kontrollbehov” så behöver du inte skämmas. Kontroll är nämligen en utmärkt strategi för att hantera stress. Men om ditt kontrollbehov är överdrivet stort så är det dags att börja fundera lite. Varför är du egentligen så stressad? Kontrollbehovet blir ju trots allt en sorts effekt av en hög belastning. Det blir lätt ett plåster på såren när grundorsaken ligger någon annanstans.
Har du ett överdrivet kontrollbehov, sådär att det nästan blir lite olustigt? Använder du det som ett sätt att skydda dig mot stress? Vad är det då som egentligen stressar och belastar dig, och vad är ditt första steg till att lösa grundproblemet?