På vilket sätt påverkas du av din omgivning? Lyckas du stå emot de som inte passar dig?
Omgivningens krav ger gnagande stress
Stress uppstår av många orsaker. En orsak kan vara den omgivning du umgås med. Motivationsgurun Jim Rohn menar att du blir medelvärdet av de fem du umgås med mest. I praktiken innebär detta att din omgivning påverkar dig kanske mer än du tror. De som påverkar dig allra mest är de du spenderar mest tid med. Då är det dags att fundera på: vilka umgås du mest med, och på vilket sätt påverkar de dig?
Om din omgivning är personer som sprider stress genom att lägga nedbrytande press eller krav på dig, om de går emot dina värderingar eller kanske behandlar dig och andra på ett orättvist sätt – då är risken stor att du upplever stress. Du upplever då nedbrytande krav, du börjar göra saker du egentligen inte vill och du känner dig dåligt behandlad. Mer och mer blir du som din omgivning. Du blir någon annan än vad du vill vara och det kommer att gnaga inombords.
Motion eller manipulation
När du blir medelvärdet av de fem du umgås med mest, då gäller det att vara noggrann. Om du umgås med hurtbullar som springer ett maraton varje månad så kommer du dras åt motionshållet. Om du istället umgås med folk som gör elaka saker, ljuger och manipulerar sin omgivning så ökar risken för att du hamnar i dessa banor själv. Jag menar inte att du ska byta ut hela din bekantskapskrets eller byta jobb. Däremot menar jag att en medvetenhet om omgivningens påverkan kan skydda dig mot stress.
Genom att vara medveten om omgivningens påverkan så har du en chans att sätta upp ett försvar mot stress. Det första steget för att skapa detta försvar är att definiera dig själv. Gör detta först inför dig själv och sedan inför alla andra.
Utstråla den du är
Börja med att bestämma dig för vem du är. Du kanske älskar att odla växter, prata länge och djupt om filosofi, njuta av rockkonserter eller vad det nu kan vara. Nästa steg är att utstråla detta. Våga visa upp för andra vem du är, vad du trivs med och vilka värderingar och tankar du har.
Accepteras detta av någon annan så blir ni troligtvis väldigt goda vänner. Detta är då människor du ska hålla hårt i då de fortsätter att påverka dig åt rätt håll. Accepteras du inte för den du är av någon så kan ni givetvis fortfarande vara vänner. Däremot vet du att det krävs en anpassning i relationen till den människan vilket kan skapa en högre grad av stress.
Vilka kommer närmare eller längre bort?
Tricket är alltså att våga vara sig själv. När vi är detta så attraherar vi de människor som gillar oss eller som är lite likadana som oss. Samtidigt stöter vi bort de som inte gillar oss eller som är annorlunda. Jag har i alla år varit en sådan som vill bli älskad av alla. För att lyckas med en sådan sak behöver man vara en kameleont. Syns inte för mycket, hörs inte för mycket och ha inga starka åsikter. Då får du inga ovänner. Samtidigt hittar du inte något sammanhang där du trivs på riktigt. Fråga mig, jag vet.
Under de senaste åren har jag mer och mer vågat uttrycka mina åsikter, stå för den jag är och utstråla det för andra. Med tiden har jag även observerat vilka av de människor jag haft runt omkring mig som kommit närmare och vilka som kommit längre bort från mig. Det har varit en intressant resa och en emotionell berg- och dalbana.
Emotionell trygghet
Denna resa har krävt en stor portion av en komponent: emotionell trygghet. Genom att ha arbetat med ökad självkänsla så har den inre tryggheten ökat och så även känslan av att jag duger, även när jag är jag. Jag har varit tvungen att acceptera att alla inte gillar den jag är och det jag står för. Jag har känt mig utanför i många sammanhang. Samtidigt har jag hittat nya bekantskaper och sammanhang som på riktigt delar de intressen, värderingar och tankar som jag har i livet.
Den största vinsten för mig har varit att jag idag, i större grad, vågar stå emot de som inte passar mig. De människor som jag tycker beter sig på ett sätt som går emot mina värderingar, sätter nedbrytande press på mig eller som helt enkelt behandlar mig respektlöst – de håller jag på armlängds avstånd. De får gärna fortsätta att leva sitt liv hur de vill, men jag behöver inte umgås med dem. Jag gör min grej. Om det inte passar så behöver vi inte bli arga på varandra, vi kan respektera varandra och bara gå åt olika håll. Allt detta är kanske en självklarhet för dig, men för mig har det varit en lång resa.
Med detta sagt är jag inte på något sätt perfekt eller färdig med mitt arbete. Ingen är perfekt och vi når förmodligen aldrig hela vägen fram till den totala inre emotionella tryggheten eller det där sammanhanget där allting känns sådär härligt och bra. Däremot kan vi alltid förbättra dagens tillstånd. Även den minsta förbättring idag kan göra mycket för välmåendet och bidra till minskad stress framöver.
Vilka personer umgås du med mest? Är du medveten om på vilket sätt de påverkar dig? Vad krävs för att du ska våga utstråla den du är och det du står för?