Känner du att det är skönt att bli hyllad av andra? Om du inte blir hyllad alls kommande vecka, överlever du ändå? Eller har du blivit beroende av de där hyllningarna?
Att leta efter nästa kick
Bekräftelsens sötma kan vara stor. En klapp på axeln, en hyllning på veckomötet eller ett omnämnande i rapporten. Så fort ditt namn kommer upp i positiva ordalag så finns möjligheten för dig att flyga på moln med lätta vingar. Det blir eufori, glädje och en enorm kick!
När kicken sedan falnat så kan det uppstå en tomhet. Denna tomhet säger: leta efter nästa kick! Hitta snabbt nästa klapp på axeln, hyllning eller omnämnande. Hjärnan mer eller mindre skriker åt dig att kämpa, slita och göra allt i din makt för att komma tillbaka till den där euforiska känslan! Här börjar det uppstå problem i form av en hel del stress.
Du behöver återkoppling
Vi behöver bekräftelse. Alla behöver detta för att kunna utvecklas. Barnet som lär sig gå, prata eller samarbeta måste få veta när den gör rätt eller fel. Genom att hylla, lyfta upp och berömma goda beteenden kan vi hjälpa barnet att förstå hur vi exempelvis samarbetar med varandra på ett bra sätt. Samma sak gäller på jobbet.
För att du ska förstå när du gör ett bra arbete för en patient, kund eller klient så behöver du återkoppling. Du behöver få veta vad som var bra och vad du behöver justera för att resultatet ska bli önskvärt. Det är väldigt svårt att förbättra sitt bemötande, agerande eller resultat utan att få denna återkoppling. Därför behöver vi bekräftelse.
Bekräftelse är ett poröst fyllnadsmaterial
Bekräftelsen som du får kan du använda på två olika sätt. Antingen använder du den som ett rättesnöre så att du lär dig vad du behöver göra för att uppnå dina eller omgivningens önskningar. Alternativt så kan du använda bekräftelsen för att fylla det där tomma hålet i ditt bröst. Genom att jaga klappar på axeln, hyllningar och omnämnanden kan du hamna i den där euforiska känslan som täpper till alla små bekymmer du känner i livet. Åtminstone för stunden. Ett par minuter senare måste du jaga nästa bekräftelse för att fortsätta fylla hålet i bröstet.
Bekräftelse är ett poröst fyllnadsmaterial för hålet i ditt bröst. Det kräver ofta stor ansträngning för att lyckas få hyllningar och det falnar ofta bort väldigt snabbt. Detta skapar mycket stress. Här finns det ett betydligt enklare sätt att fylla hålet i bröstet: arbeta med din personliga utveckling för att öka din trygghet.
Använd bekräftelse som en hjälp
Genom att arbeta med din personliga utveckling kan du skapa en ökad trygghet där du inte längre blir beroende av bekräftelsen från andra. Ju mer inre trygghet du kan känna desto mindre yttre bekräftelse krävs. Den inre tryggheten kommer av känslan att du är en helt okej människa oavsett vad du gör. Även om du råkade klanta dig förra veckan, säga någonting knasigt i fel sammanhang eller kom lite försent till det viktiga mötet så är du en helt okej människa i alla fall. När du slutar att ständigt koppla ihop vem du är med vad du gör så har du kommit en bra bit på vägen.
När du känner att bekräftelsebehovet minskat så kan du istället börja använda bekräftelserna från andra på ett vettigare sätt. Nu kan du istället börja använda dem som en hjälp där du kan se detta som en återkoppling på det du åstadkommit. Gjorde du rätt eller fel? Kunde du göra någonting bättre eller annorlunda? Nu kan du äntligen sluta jaga den där bekräftelsen eftersom du inte är beroende av den. Istället kan du använda bekräftelserna till att lära dig och förbättra det hantverk du ägnar ditt liv åt.
Arbeta med inre trygghet
Att arbeta med den inre tryggheten kan vara mödosamt. Ett bra sätt är att ta hjälp av en kompis, kollega eller terapeut. Du kan också tänka såsom Jesper Rönndahl berättade i sitt sommarprat för ett par år sedan. När någonting går åt skogen så tänker han alltid att ”oj, det där blev inte bra, men jag gjorde inget fel”. Jesper utgick alltid från att han gör saker med rätt intentioner och utefter de kunskaper han har för tillfället. Om någonting går fel så var det ju inte meningen, och därmed egentligen inte hans fel. Det är ett bra exempel på god inre trygghet.
Detta handlar inte om att du ska bli ignorant, arrogant mot omgivningen och hela tiden hävda att du har rätt. Om du orsakar ett stort missöde så kan felet givetvis vara ditt. Däremot kan du tänka att du inte gjorde något fel med avsikt. Din intention var att alltid göra rätt. Du agerade efter bästa förmåga. Om det ändå blev fel så kunde du inte bättre, eller så hade du otur. Nästa gång har du lärt dig någonting och det kommer förhoppningsvis gå betydligt bättre.
Känner du att du bara måste få nästa klapp på axeln, hyllning eller omnämnande så snart som möjligt? Hur kan du istället börja arbeta med din inre trygghet så att du släpper beroendet av bekräftelsen från andra?