Det kan vara läskigt att gräva i sina inre känslor. För att underlätta detta kan vi tänka på Kahnemans riskaversion.
Tvekan inför att påbörja det inre arbetet
En central del av stresshantering handlar om att hitta inre trygghet. Genom att våga reflektera över sig själv, sina beteenden och sina inre känslor får vi en möjlighet att sätta ord på var vår stress egentligen kommer ifrån. Dessutom får vi en trygghet i att våga stå upp för oss själva och prioritera vårt eget välmående framför exempelvis bekräftelse från andra. Stresshantering handlar mindre om effektiva arbetsmetoder och struktur än man kan tro. Det handlar oftast betydligt mer om detta inre arbete.
Jag träffar många som tvekar inför att påbörja det där inre arbetet. Att börja gräva i sig själv kan vara mödosamt, knepigt men även väldigt läskigt. Vad händer om vi öppnar på locket till den där krutdurken av gamla trauman, sorg och dåligt samvete. Kommer vi verkligen ut på andra sidan med hälsan i behåll eller riskerar vi bara att dyka ner i en depression när vi börjar känna efter? Här kan vi ta hjälp av Kahnemans riskaversion.
Två alternativ
Daniel Kahneman var en israelisk-amerikansk psykolog och nobelpristagare. Han har bland annat forskat om beslutsfattande, riskbedömning och rationalitet inom området ekonomi. Hans teori om riskaversion handlar bland annat om att:
- Om vi ska välja mellan en säker mindre vinst jämfört med en riskfylld större vinst, då tenderar vi att välja den mindre säkra vinsten.
Om du exempelvis ska välja mellan att helt säkert få 450 kronor, eller att med 50% sannolikhet få 1000 kr, då tenderar vi att välja de säkra 450 kronorna.
Låt oss översätta detta till termer av stress och inre arbete. Du får två alternativ:
- Helt säkert leva vidare i ditt nuvarande stadie med nuvarande livssituation och stress, eller
- Kanske få ett balanserat liv där vardagen är betydligt friare från bördor och jobbiga tankar, med risken att du istället hamnar i en depression.
Genom att kika på Kahnemans teorier gissar jag att du väljer alternativ nummer ett.
Här vill jag passa på att nämna att det egentligen inte behöver finnas någon risk för depression när vi gräver i oss själva. Det brukar gå alldeles utmärkt att reflektera över sig själv och sin egen person utan att fastna i den typen av svarta hål. Om du ändå är orolig så rekommenderar jag dig att ta professionell hjälp. Stressforskare hälsar att just psykoterapi är det som verkar fungera bäst för utmattningssyndrom generellt.
Fastnat i Kahnemans riskaversion
Om du valde det första alternativet ovan, att helt säkert leva vidare i ditt nuvarande stadium, så är du alltså helt normal enligt Kahnemans teorier. Du vet vad du har men du vet inte vad du får. Därför står du still där du är.
Här gäller det alltså att se vad som händer – att du har fastnat i Kahnemans riskaversion – och istället ta steget förbi detta. Om vi börjar med att eliminera riskerna, exempelvis genom att ta professionell hjälp, så finns det inte så många andra hinder kvar. Då väljer du istället mellan att helt säkert leva kvar i ditt nuvarande stadium eller att kanske hitta det där balanserade livet men utan några risker alls. Vad väljer du då?
Har du fastnat i en sorts rädsla för att påbörja ett inre arbete? Om du har Kahnemans riskaversion i åtanke och om du eliminerar upplevda risker, vad hindrar dig då?