”Jag följer serier på min mobil för att koppla av på vägen till jobbet”, hör jag många säga. Andra gillar att slösurfa efter nyheter eller följa med i sociala medier. Alla dessa uppkopplade aktiviteter anstränger hjärnan, mönstret att ständigt pilla på mobiltelefonen börjar likna ett beroende.
Låt oss lite förenklat gå igenom hur ett beroende fungerar. Dopamin är en substans i hjärnan som spelar en nyckelroll för din njutning. Droger ökar dopaminhalten och ger oss mera njutning. Om vi tar riktigt mycket droger, då får vi riktigt höga halter av dopamin och riktigt mycket njutning. Nu kommer det intressanta: om du ständigt tar droger så minskar kroppens normala dopaminproduktion, det enda sättet att uppleva njutning nu är att fortsätta ta dessa droger. Vips så är du kidnappad! Notera att det inte bara handlar om droger, det kan även handla om sex, motion, shopping eller arbete. Eller mobiltelefoner.
När någon lajkar din bild på Facebook, då får du en dopaminkick. När nya oväntade saker dyker upp i mobilen så får du en dopaminkick och du vill bara ha mer, mer, mer! Du är kidnappad och beroende av din mobil. Läs igen: beroende!
De första veckorna då jag var sjukskriven för utmattningssyndrom satt jag och stirrade på fåniga klipp på Youtube, det tycktes vara det enda sättet för mig att rensa hjärnan. Nu i efterhand inser jag att jag var tvungen att tillfredsställa dopaminbehovet i hjärnan varje dag för att inte må uselt. Under en lång tid hade jag matat min hjärna med givande arbete, eufori över avbockade punkter på att göra-listan och positiv uppmärksamhet som givit mig ständiga dopaminkickar. Allt detta hade ansträngt min hjärna och min kropp, om jag inte snabbt stressade fram nästa dopaminkick så mådde jag inte bra. För att få en kick var jag tvungen att mata mig själv snabba kickar såsom att onödigt snabbt bocka av saker på att göra-listan eller försöka göra ett perfekt jobb så att jag blev uppskattad av mina kunder. Allt detta stressade både min hjärna och min kropp varje vaken timme som till slut var helt tom på energi och kollapsade. Jag hade varit beroende en längre tid, mycket tack vare mobiltelefonen.
Idag har jag en helt annan inställning till min mobil. Jag läser fortfarande ibland nyheter eller e-post när jag pendlar men väldigt ofta låter min hjärna dagdrömma innan jag ska in på nästa möte och anstränga hjärnan igen. Idag fnissar jag i större utsträckning högt åt mina egna tankar och idéer istället för åt katter på Facebook och en härlig kopp kaffe kan ge mig njutning på riktigt igen.
Vågar du prova tanken att erkänna ditt dopaminberoende? Vad är i så fall nästa steg för dig för att bli av med det?