Antingen skyller vi vår stress på hur samhället ser ut eller så trotsar vi och gör någonting åt det. Låt mig berätta om hur jag experimenterat och trotsat systemet den senaste tiden.
Samhället som skapar förväntningar
”Men det är ju såhär samhället ser ut” sa en åhörare till mig efter en föreläsning tidigare denna vecka. ”Man måste synas, höras och finnas tillgänglig hela tiden”. Och visst kan det kännas så att man måste hänga med hela tiden och finnas till hands. Så fort någon skickar ett meddelande så förväntas det ett omedelbart svar. Så fort en viktig nyhet dyker upp så ska du ha stenkoll på läget och vara uppdaterad med den senaste informationen. Det är ju så samhället ser ut så det är bara att hänga med. Eller?
För två och ett halvt år sedan råkade jag tappa min iPhone så att den gick sönder. Istället för att köpa en ny så ville jag prova någonting annorlunda: jag skulle köpa en gammal hederlig Nokia 3310. Med den kunde jag inte göra annat än att ringa och skicka sms. Den kostade bara ett par hundralappar till skillnad från de tusenlappar som en smartphone kostar så om jag inte skulle gilla den så var det inte så många förlorade kronor. Detta var för mig ett experiment. Kan man överleva utan en smartphone i dessa tider, och hur skulle det påverka mig?
Praktiska bekymmer och befrielse
Det första som hände var att jag skulle Swisha en kompis. Det gick inte, så jag fick ta fram min iPad och göra detta. Sedan upptäckte jag att jag inte hade Bank-ID tillgängligt. Parkeringsapparna fanns inte heller till hands när jag skulle parkera bilen. Detta var rent praktiska bekymmer, men så mycket mer krångel blev det faktiskt inte. Jag reser normalt i kollektivtrafiken med ett fysiskt plastkort, till gymmet hade jag ett fysiskt kort och resten handlade mest om möjligheten att skicka och ta emot meddelanden och information på olika sätt.
Jag trodde att jag skulle överleva i två veckor och sedan tröttna på experimentet. Det höll betydligt längre än så. Efter två veckor kände jag en sorts befrielse. Exempelvis var det omöjligt att snabbt kolla upp saker på internet. Om jag behövde ta reda på någonting så väntade jag tills jag kom hem till min dator, men då var behovet av att kolla upp den där detaljen redan borta. Jag behövde helt enkelt inte all information som jag trodde att jag behövde.
Ett lugn spred sig
Tiden gick. Veckorna blev till månader och till slut hade det gått ett år. Jag uppnådde ett nytt och högre stadie av lugn i sinnet. Jag handlade utan internet. Jag åkte till vänner utan möjligheten att surfa. Jag fick noll aviseringar. Redan innan så tyckte jag att jag var ganska bra på att inte fastna i skärmen hela dagarna men ändå kunde jag helt slappna av och uppleva livet på ett nytt sätt. Det fanns egentligen bara en enda sak som jag saknade: möjligheten att skicka och ta emot bilder och emojis. Alla emojis blev fyrkantiga rutor. Om jag ställde en sms-fråga till en kompis så kunde svaret komma tillbaka som två fyrkantiga rutor. Jag lärde mig att det betydde något positivt, annars hade de svarat med en förklarande text.
Efter 18 månader tog experimentet slut. Jag ville kunna skicka och ta emot bilder från min familj så därför gick jag och köpte en smartphone. Jag har installerat parkeringsapparna, Bank-ID och Swish. E-post och sociala medier kommer jag nog aldrig att installera på min telefon igen. Antal aviseringar är idag nära noll.
Ingen bakåtsträvare
Min erfarenhet av detta experiment är att det går alldeles utmärkt att klara sig utan allt informationsflöde. När folk hävdar att man måste synas, höras och finnas tillgänglig hela tiden så har jag nu bevisat det motsatta. Så länge folk kan ringa och sms:a mig så fungerar mitt liv utmärkt och jag mår till och med bättre än om jag ska finnas tillgänglig på varenda plattform. Jag är ingen bakåtsträvare, jag längtar inte efter forna tider. Däremot är jag väldigt mån om att må bra. Jag kommer givetvis prova ny teknik framöver men snabbt rensa ut det som får mig att må sämre, oavsett hur samhället ser ut.
Skyller du din stress på hur samhället ser ut? Om du skulle genomföra en egen liten trots och gå din egen väg, vilken väg skulle du då välja?