Om du har en tom vecka framför dig, fyller du då upp veckan direkt med aktiviteter? Eller tillåter du dig ha tomma dagar?
Problemet som uppstod när jag började meditera
För många år sedan började jag med meditation. Mängder av forskningsartiklar berättade nämligen om hur effektivt det skulle vara mot stress. Så jag provade. Det var otroligt behagligt att bara sitta där i stillhet och lugna ner sina tankar. Åtminstone inledningsvis.
När jag hade suttit en stund flög tankarna iväg, såsom det gör för alla som börjar meditera. Jag började tänka att jag var dålig på detta med meditation. Eftersom jag inte klarade av att sitta i stillhet och fokusera på andningen utan att hela tiden irra iväg i mina tankar tänkte jag att jag helt enkelt måste öva mer. Så jag övade ännu mer men det blev inte bättre. Jag upptäckte nämligen ytterligare ett problem.
Panikkänslor
Om jag satte mig ner och mediterade en liten stund så tog det ofta ett par minuter innan jag kom ner i varv. Efter ytterligare en stund kom jag riktigt djupt ner i varv, och då fick jag en helt annan känsla: panik! Jag blev tvungen att öppna ögonen, ruska av mig paniken och börja om.
Efter att ha börjat om och kommit ner ordentligt i mina tankar så bubblade den där paniken upp igen. Hu! Återigen fick jag öppna ögonen, skaka av mig panikkänslorna och försöka igen.
Vad handlade detta om?
Mönstret under alla yrkesverksamma år
Allt eftersom tiden gick började jag även upptäcka detta till vardags. Om jag var i en situation på jobbet där det inte fanns så mycket att göra, då sysselsatte jag mig hela tiden med något nytt projekt. Om jag hade en tom dag i kalendern så fyllde jag upp den omedelbart. När jag upptäckte detta mönster började jag aktivt försöka tänka tvärtom. När det blev lugnt på jobbet, då siktade jag mot att stanna kvar i det där lugnet. Då kom paniken!
Av någon anledning fick jag alltså panik varje gång det var lite för lugnt. Detta måste ha funnits i mig under alla yrkesverksamma år men det var först nu jag såg det så tydligt. Om kalendern var tom, om att göra-listan var avklarad eller om alla projekt hade tagit slut, då fick jag otroligt jobbiga känslor i min kropp om jag inte snabbt fyllde upp kalendern, att göra-listan och projekten. Min hjärna tillät inte mig att vara lugn.
Jag är godkänd
Efter att ha upptäckt detta började jag aktivt motarbeta paniken. När jag mediterade och kände att paniken över lugnet började välla upp, då sa jag tyst för mig själv att ”jag får vara lugn, det är helt okej”. Efter att aktivt gjort detta under ett par veckor så lyckades jag en dag sitta där och vara lugn och känna att det var helt okej. Jag är godkänd trots att jag är lugn. Jag är en helt okej människa trots att jag inte levererar någonting just nu.
Orsaken till denna panik tillskriver jag en prestationsbaserad självkänsla. Om jag inte presterade, vem var jag då? Det innebar att om jag var lugn, då hade jag slutat leverera saker, och var jag verkligen godkänd som människa då?
Jag får faktiskt ha en lugn vecka
Fortfarande idag kan jag känna den där paniken komma smygande ibland. Häromveckan hade jag en väldigt tom kalender utan föreläsningar, mailen var avklarad och att göra-listan var hyfsat tom. Då smög sig de där små panikkänslorna in igen. Med bestämdhet tänkte jag ”jag får faktiskt ha en lugn vecka där jag inte levererar något”, och bara genom att sätta ord på situationen lyckas jag få det att kännas bättre.
Har du också hamnat i en situation där du inte får vara lugn? Du kanske får den där rastlösheten, rädslan eller paniken i kroppen så fort det är tomt framför din näsa? På vilket sätt kan du godkänna dig själv även när du är lugn?