”Det är mycket nu men nästa vecka blir det bättre, därför kämpar vi vidare i samma takt”. Denna tvåstegsraket innehåller minst ett ineffektivt steg.
Mycket gjort och mycket kvar
Du har haft många krav på dina axlar och jobbat som en galning. Efter en tid så känner du att du fått mycket gjort. Samtidigt har du känslan att det ändå finns otroligt mycket kvar att göra. Trots att du är slut så behöver du fortsätta trycka på gasen för att komma i mål. Det tar aldrig slut.
Jag vet inte om du känner igen dig i denna känsla. Själv har jag varit där många gånger. Mycket har åstadkommits men ändå känns det som att det är ett berg kvar att bestiga. Det finns inget ljus i tunneln. Det finns inte ens någon tydlig tunnel, allt är bara ett virrvarr och kaos som måste hanteras.
Vi ändrar upplevelsen
Stress är en upplevelse. Om du upplever att allt är ett kaos med avsaknad av kontroll, ständiga måsten och aldrig sinande tempo så kan det vara svårt att direkt komma ur situationen. Den snabba och enkla tanken är ofta att jobba hårdare, snabbare och optimera livet. På så vis hinner vi med allting. Men när vi redan jobbat hårdare, ökat tempot och optimerat allt som kan optimeras så finns det bara en sak kvar att tänka: nästa vecka blir det nog bättre.
När vi tänker tanken ”nästa vecka blir det bättre” så ändrar vi plötsligt vår upplevelse. Det innebär att vi kanske får lite extra energi, en ljusare syn på tillvaron och större möjligheter att ta hand om problemen. Den lilla energin som den meningen ger lever inte länge, dock tillräckligt länge för att använda den. Här gör vi ofta ett stort misstag: vi använder energin till att öka tempot ytterligare för att bli klara med allt.
Använd lättnaden på ett effektivt sätt
Genom att kombinera taktökningar med ständiga tankar om att ”nästa vecka blir det bättre” lyckas vi få ännu mera gjort. Att gasen är tryckt i botten, alla mätare går på rött och motorn kokar ignorerar vi. Vi får ju snart vila för nästa vecka blir det ju bättre. Till slut rasar motorn ihop helt. Detta är ett perfekt recept för att hamna i ett utmattningssyndrom. Fråga mig, jag gjorde precis så.
Jag har egentligen inget emot tanken ”nästa vecka blir det bättre”. Däremot känner jag starka varningssignaler kring det som ofta händer efter att denna mening har uttalats, nämligen att tempot bibehålls eller ökar. När vi säger ”nästa vecka blir det bättre” så får det helt enkelt inte följas av fortsatt arbete på samma sätt, i samma process och i samma eller högre takt. Den lättnad som tanken ”nästa veckan blir det bättre” skapar borde istället användas på ett betydligt effektivare sätt.
Tänk om det aldrig blir bättre?
Nästa gång du tänker ”nästa vecka blir det bättre” och känner en liten lättnad över denna tanke, använd då den energin som lättnaden ger till att tänka och planera om. Du måste nämligen passa på att våga tänka den omvända tanken: ”tänk om det aldrig blir bättre någonsin?”. För om det aldrig någonsin skulle bli bättre, om din situation med din belastning skulle fortsätta i all evighet, vad skulle du då behöva göra för att överleva den? På vilket sätt skulle du behöva ändra dina planer, mål, tillvägagångssätt, relationer eller strukturer för att klara av din situation?
När du använder din tillfälliga lättnad till att sätta dig ner och planera om så finns möjligheten att du på riktigt börjar känna att nästa vecka faktiskt blir bättre. Nu får du ännu mer energi. Då fortsätter du att lägga om dina planer med den nya energin. Till slut har du lyckats planera om, tänka om eller fördela om dina åtaganden så att du även får en verklig lättnad och inte bara en upplevelsebaserad lättnad.
Går du ofta runt och säger ”nästa vecka blir det bättre” samtidigt som du behåller eller ökar takten? När under den kommande veckan kan du istället sätta dig ner och planera om tillvaron?