Spelar du kalenderbingo med dina vänner för att ens hitta en liten fikastund tillsammans? Det finns någon form av status i att vara upptagen och ha en full kalender. Frågan är om det verkligen är så ballt att vara busy?
Ballt att vara busy
Om du vill känna dig populär och lite ball, se till att din kalender är full av aktiviteter. Den här typen av attityd möter jag i väldigt många olika sammanhang. Den som visar upp en tom kalender har inget liv. Den som rusar mellan olika aktiviteter och aldrig har tid att ta en kopp kaffe blir lite upphöjd. Det är ballt att vara busy.
Stressade människor är inte speciellt roliga att umgås med. Det kan min fru intyga. När jag var inne i min stressbubbla där jag ständigt hetsade från det ena åtagandet till det andra så fanns det aldrig något utrymme för spontana aktiviteter. Det fanns alltid någonting att sträva efter och ingenting fick stå i vägen. Alla helger var uppbokade med varierade upptåg och om det fanns någon lucka i kalendern så fylldes den snabbt med ett lunchmöte eller en after work. En dags vabbande kunde välta hela lasset men det löstes enkelt genom att jobba ikapp på natten istället för att sova.
Full kalender gav stress
Det låter kanske som en aktiv och härlig livsstil men faktum är att jag var väldigt stressad. När kalendern ständigt var full så fanns det inget utrymme för krångel, ingen tid att stanna och småprata med grannen och absolut ingen tid till en spontan fikastund. Det var ballt att vara busy och den livsstilen betalades med en hög nivå av stress.
Under många år har jag själv, omedvetet, tänkt att jag inte duger om jag inte känner mig populär. Om jag inte har en full kalender så var jag inte eftertraktad och då var jag inte värd någonting. För min del handlade allt detta om en bristande självkänsla. Efter att ha gått in i väggen och arbetat med mig själv under ett par års tid har jag börjat forma en helt ny mening i mitt huvud: det är tufft att vara tillgänglig.
Är det skönt med en full kalender?
Har du en livsstil som består av en fullbokad kalender? Känner du samtidigt en hög nivå av stress? Fundera på vad det skulle innebära för dig om din kalender hade lite fler tomma luckor. Då behöver ditt liv inte styras av din kalender. Du kan vakna upp varje morgon och känna: ”de där tomma luckorna jag har idag, vad vill jag fylla dem med?”. För min del är det en otroligt härlig känsla som jag numera ständigt strävar efter att uppnå.
Eller kan det vara så att du faktiskt inte vill känna efter? Kan det vara så att det är lite skönt att kalendern är helt full så att du slipper tänka? Slipper känna efter hur du egentligen mår? Slipper få upp den där ångesten som ligger begravd? Om det är fallet, då handlar det alltså om att du inte vågar ta tjuren vid hornen och lösa grundproblemet. Då handlar det om att du på något sätt måste våga börja möta dina negativa tankar istället för att försöka fly från dem och begrava dem under en samling aktiviteter och kalenderbokningar.
För mig är det tufft att vara tillgänglig. Hur är det för dig?