Har du mycket att göra och för lite tid över så finns det många strategier. En enkel metod handlar om att välja mellan att gasa och att tänka.
Siffrorna pekar uppåt
Den som tittar på Försäkringskassans statistik över antalet personer med pågående sjukfall inom området stress ser ett tydligt trendbrott. Innan pandemin gick siffrorna svagt nedåt. Efter pandemin pekar allting uppåt. Fler än någonsin är sjukskrivna för det som kallas ”anpassningsstörningar och reaktion på stress”.
Pandemin har säkert skapat stress för dig på något sätt. Dessutom hjälper inte läget i omvärlden till alls. Det är många externa händelser som gör att vi har anledning att känna oro, press och stress.
Pandemins eftereffekter
Jag möter många människor varje vecka när jag är ute och föreläser om stress. Många berättar att de har hamnat i en rävsax där det blir allt mer att göra. Under pandemin kunde exempelvis många jobba hemma och få ihop livspusslet och hålla en hög produktionstakt på samma gång. Nu när alla ska tillbaka till jobbet i någon omfattning förväntas fortfarande den där höga takten men livspusslet har kommit tillbaka.
Andra berättar att de tampas med alla eftereffekter av pandemin. Patienter, kunder och leveranser som hamnat på efterkälken ska nu tas ikapp. Min enkla spaning kan sammanfattas med att många just nu har väldigt mycket att göra och väldigt lite tid över.
Gasa eller tänk
Om du har hamnat i en rävsax av för mycket att göra och för lite tid så föreslår jag att du tänker dig två vägar. Antingen gasar du så att du hinner med allting, eller så gör du ett tankearbete som får dig att hinna med allting. Gasa eller tänk.
Att trycka på gasen är någonting jag har gjort under väldigt många år. Det är en bra taktik om den endast behöver utnyttjas under en kortare period, kanske en vecka eller så. Mitt problem var att jag gasade varje vecka och menade att ”nästa vecka blir det bättre”. Det blev det inte, så jag fortsatte att gasa. Veckan därpå skulle ju bli bättre, och så vidare. Allt detta ledde mig rakt in i ett utmattningssyndrom år 2016.
Den instinktiva reaktionen
Under denna höst har jag hamnat i rävsaxen för mycket att göra och för lite tid. Det är många som velat ha en föreläsning på sin konferens under denna höst eftersom vi äntligen kan träffas igen efter pandemin. Glad i hågen har jag tackat ja till allting. När min att göra-lista blev full så reagerade jag på det instinktiva sätt jag alltid gjort: gasa!
Idag är jag inte alls lika stresstålig som tidigare, därför märkte jag effekterna av detta väldigt snabbt. Sömnen blev lidande. Jag blev på dåligt humör. Stresspåslagen kom tillbaka. Eftersom jag inte klarar stress på samma sätt som tidigare fick jag väldigt tidiga varningssignaler och drog i handbromsen direkt. Att gasa var fel taktik. Nu när jag tittar tillbaka på mitt liv så har alternativet att gasa i princip alltid lett till någonting dåligt.
Accepterar inte stress
Jag har under hösten bytt ut taktiken att gasa mot en annan taktik: tänka. Hur kan jag klara en hög belastning utan att hamna i en fälla av stress? För mig handlade svaret om att ordna en medhjälpare som arbetar tillsammans med mig, tacka nej till vissa typer av uppdrag och släppa lite på ambitionsnivån. Utan att egentligen använda speciellt mycket energi släppte stressen efter en väldigt kort tid. Jag behövde inte gasa längre.
Som stressföreläsare är jag lika sårbar som alla andra. Jag hamnar också i en fälla av stress då och då. Skillnaden nu från förr är att jag inte accepterar den situationen och prioriterar högt att försöka studsa tillbaka till ett lugnt tillstånd så snabbt som möjligt. Denna gång gick det bra, och jag måste alltid vara vaken för framtida situationer.
Har du också hamnat i ett läge där du just nu gasar för att hantera din stress? Om du istället sätter dig ner och tänker, vilken taktik skulle du då kunna använda för att minska din stress här och nu utan att behöva gasa?