Sätt gränser men begränsa dig inte i livet. Har du koll på dina gränser och vilka gränser borde du ha?
Att passera gränser
Det finns många gränser i livet. Hur otrevlig får en annan människa vara innan vi sätter stopp? Hur mycket får barnen härja innan vi ber dem lugna ner sig? Hur många uppgifter tar vi emot innan vi säger nej? Dessa gränser är antingen uttalade och tydliga eller helt omedvetna.
Den som har drabbats av ett utmattningssyndrom har passerat många gränser. Själv blev jag sjukskriven för detta år 2016. Då hade jag passerat gränsen för antalet åtaganden på mina axlar för länge sen. Jag hade dessutom passerat gränsen för mitt sömnbehov. Min självbild är att jag är en trevlig person men jag hade passerat gränsen till att vara sur och arg mest hela tiden. Framförallt hade jag tillåtit andra att passera min gräns och störa mig med jobb när jag egentligen var ledig.
Två typer av gränser
Föreställ dig att det finns två olika gränser. Den ena gränsen är någonting som andra kan passera. Om du exempelvis har en tomt, låter du då grannarnas barn går in på tomten och leka med era leksaker utan att fråga? Om du äger en uppgift, tillåter du då någon annan att gå in och styra och ställa i din planering hur som helst? Eller när du pratar, accepterar du då att andra ständigt avbryter dig så att du aldrig får prata klart? Det finns inga rätt eller fel, alla har olika gränser.
Den andra typen av gräns är den som du själv kan passera. Om du har mycket att göra, känns det då okej att sova alldeles för lite? Om du är trött och på dåligt humör, är du okej med att ta ut ditt dåliga humör över familjen? Om din hjärna är full av stress, accepterar du då att du inte längre kan fokusera på en sak i taget? Det kan också handla om moraliska och etiska gränser. Du kanske har slarvat trots att du egentligen brukar vara ordningsam. Kanske har du brutit mot någon regel trots att du egentligen inte brukar göra så.
Gränserna suddas ut
Genom att passera olika gränser så utsätter vi oss för risker. En risk är att vi inte längre känner igen oss själva, vilket kan bidra till dåligt samvete och ångest. ”Jag är ju inte en sådan som skäller på barnen i onödan” eller ”Jag är ju egentligen inte slarvig”. En annan risk är att vi börjar acceptera gränsöverskridningar som någonting normalt. Det blir normalt att sova för lite och vara sliten istället för att vara glad och utvilad. Det blir naturligt att huvudet är ett virrvarr av tankar istället för att kunna tänka klart med skarpa tankar.
Ju fler gränser vi passerar och ju oftare vi gör detta så suddas gränserna ut. Till slut är det inte längre viktigt att vara trevlig, glad, tillmötesgående eller stå upp för moral och etik. Vi slutar kanske stå upp för oss själva och andra får klampa in på vår tomt, vårt arbetsområde eller tysta ner oss.
Skilj på gränser och begränsningar
Många pratar om att vi ska släppa våra gränser i livet. Genom att passera nya gränser så kan vi uppnå innovation, nya tankar och större frihet. Jag vill dock vara lite petig och inte benämna dessa saker som ”gränser”. Låt oss istället kalla dem för ”begränsningar”.
Du kanske begränsar dig i livet genom att inte våga ta kontakt med nya människor, inte vågar byta till det där spännande jobbet eller inte vågar köpa den där spännande tröjan som du alltid velat ha. När vi pratar om detta ämne så vill jag vara noga med att det är skillnad på gränser och begränsningar.
Undvik att begränsa dig i livet. Se däremot till att ha tydliga gränser för vad du accepterar.
Sätt dina egna gränser
Ta en funderare över vilka gränser du har i ditt liv. Här kommer lite hjälp på vägen:
- Vad gör dig provocerad, och vilken gräns har då överskridits av andra?
- Vad gör dig ledsen, och vilken gräns har då passerats?
- Vad får dig att må dåligt, och vilken gräns har du då klivit över?
- I vilka lägen skulle du vilja säga nej till andra?
- I vilka lägen önskar du att någon annan stoppade dig?
Tillåt dig själv att sätta dina egna gränser, både gällande vad du själv får göra och vad andra får göra.
Vilken eller vilka gränser i ditt liv har passerats den senaste veckan? Välj den som känns värst här och nu. Är det du eller någon annan som passerat den gränsen? Vad behöver du göra för att det inte ska hända igen?