Pendlar du friskt mellan mycket och lite energi, stort och litet behov av socialt umgänge eller perfektionism och slarv? Här kan du upptäcka vem du egentligen är!
Olika roller
Jag tänkte under lång tid att jag har en jobb-Andreas och en privat Andreas. Den professionella Andreas kommer i tid, gör ett ypperligt jobb och är alltid på tårna. Den skojar lagom mycket och framförallt artigt. Den privata Andreas kan vara lite mer avslappnad. Den behöver inte vara lika uppklädd och kan göra lite mer som den vill. Framförallt behöver den inte ta i så förbaskat mycket utan kunde lämna disken odiskad när den var trött och tillåta sig själv att spendera tid på skoj och trams. Länge tänkte jag att hoppandet mellan dessa två roller var ett vettigt upplägg i livet.
Allt eftersom åren gått har jag tänkt en del på detta. Jobb-Andreas skulle alltid göra allting perfekt. Den privata Andreas kunde däremot komma lite sent. Ju perfektare jobb-Andreas hanterade sina åtaganden, desto slarvigare tenderade den privata Andreas att bli. Det var som att jag pendlade mellan två ändpunkter där jag antingen var extremt perfektionistisk eller extremt slarvig. Mellanpunkten, alltså läget mittemellan dessa, var förmodligen mitt egentliga jag.
Observera när det uppstår
Ovanstående beskrivning är givetvis inte hela förklaringen till varför jag drabbades av utmattningssyndrom. Däremot är det en komponent i sammanhanget. Just detta har jag ägnat väldigt mycket tid åt under de senaste åren: att hitta små komponenter som bidragit till stress. Den komponent jag upptäckte i detta fall var att jag hela tiden spelade en roll på jobbet. Jag var inte mig själv till hundra procent. Det gjorde att mitt behov av att vara mig själv togs ut på fritiden genom att jag var extrem åt andra hållet. Perfektionist på jobbet, slarvig på fritiden. Ju mer perfekt, desto mer slarv.
Idag försöker jag observera när denna pendling uppstår. Jag tänker nämligen att jag i grunden är den där mellanpunkten som ligger mitt emellan den gamla jobb-Andreas och privata Andreas. En del personer kanske har en dragning mot det perfekta medan andra har en dragning mot det avslappnade. Någonstans mitt emellan finns det där egentliga jaget som livet pendlar omkring.
Minska behovspendlingen
Om jag känner ett stort behov av att bara ligga och såsa på min fritid och inte göra någonting alls, då har jag förmodligen behövt ta i lite för mycket på jobbet den senaste veckan. Om jag har ett stort behov av egentid på helgen, då har jag förmodligen socialiserat alldeles för mycket jobbet. När jag istället känner mig sugen på att hitta på saker på fritiden, då har jobbet förmodligen inte krävt lika mycket av mig. Och när jag är sugen på att umgås med mina vänner på fritiden, då har nog mitt sociala liv på jobbet varit i balans.
Genom att försöka minska denna pendling mellan extrema behov så har jag lyckats komma närmare mig själv. Framförallt börjar jag bli mig själv i alla situationer. Om jag är mig själv på jobbet, hemma, i föreningen, med vännerna och i familjen så behöver jag inte ta i så förbaskat. Det innebär att behovspendeln inte behöver svänga tillbaka så mycket. När pendlingen tonats ner så har energin ökat och andelen stress minskar.
Hur ser din pendel ut?
Om du tänker efter, brukar du pendla mellan energi och trötthet? Eller pendlar ditt behov mellan att umgås och att vara själv, att motionera och ligga still, att arbeta kognitivt och tomglo eller mellan alert och sömnig? Kan du hitta den där mellanpunkten som faktiskt är du på riktigt? Vad kan du göra för att minska pendlingen, komma närmare dig själv i alla situationer och minska din stress?