Det är mycket nu, men det är inga problem. Den här veckan är tuff men nästa blir bättre. Många gånger förskönar vi en stressig tillvaro genom att lura oss själva med att det inte är så farligt. Frågan är: är vi egentligen kapabla till att bedöma hur stressade vi själva är?
När stress blir ett permanent beteende
Att se ljuset i tunneln, tänka positivt och se hur det kommer att ”bli bättre sen” är väldigt bra knep för att överleva en stressig tillvaro. Om vi börjar känna efter hur vi mår så är det lätt att ge upp när vi inser mängden eller vidden av de krav och åtaganden som vi har på våra axlar. Genom att se möjligheterna, se ljuset i tunneln och hoppas på förändringar framöver så överlever vi. Det är inget fel på dessa metoder. Jag skulle vilja påstå att de är avgörande för att vi ska kunna nå höga mål och komma dit vi vill i livet. Göran Kropp hade inte lyckats bestiga Mount Everest om han halvvägs känt efter och tänkt att ”nu är jag trött, jag tror jag vänder och går ner”.
Problemet uppstår när vi måste använda dessa metoder för att överleva vardagen. Metoderna som beskrivs ovan är väldigt bra om vi ska nå ett mål under en period och kan användas tillfälligt. Om vi istället dagligen måste kämpa med att tänka positivt istället för att stanna upp och känna efter så handlar det inte längre om smarta metoder. Då har vi ett permanent beteende som är potentiellt skadligt. Forskarna och psykologerna är nämligen överens om att den stora gemensamma faktorn bland utbrända är just detta: förmågan att köra på trots att det är tufft.
Andra ser hur stressade vi är
Det kan vara svårt att inse själv när vi har ett permanent beteende som handlar om att pressa oss själva maximalt. Att rusa med hög puls till dagis i sista sekund och bråka med ungarna som klär på sig overallen för långsamt blir en sorts vardag. Det blir normalt att komma fem minuter sent till varje möte. Det blir normalt att mail-inboxen aldrig är tom. När dålig kvalitet, förseningar och hög puls blir normalt, då har vi slutat känna efter och är eventuellt i riskzonen för utbrändhet. Då behöver vi någon utomstående som talar om läget för oss och hur stressade vi egentligen är.
Frågan är om det är farligt att ligga i den här riskzonen? Om vi inte försummar viktiga saker i vårt liv så behöver det inte vara ett problem. Så länge vi inte försummar vår familj, viktiga relationer, vår hygien eller vårt fysiska och mentala välmående så är läget kanske helt okej. Livsbalans är en bedömningssport. Det är svårt att bedöma oss själva och upptäcka huruvida vi försummar saker i vårt liv eller inte. Vår omgivning ser det betydligt tydligare. Andra ser när vi grälar på våra barn. De ser våra förseningar, våra utbrott eller hur stressade och trötta vi faktiskt är.
Hur nära väggen är du? Hitta någon kollega, kompis eller familjemedlem som du tror kan vara ärlig mot dig. Hjälp varandra genom att ställa två enkla frågor till varandra: tycker du att jag är sliten? Tycker du att jag borde ändra något i mitt liv för att få bättre balans? Glöm inte det viktigaste av allt: lyssna och ta till dig det andra säger om dig.