Kroppen är ett jättebilligt verktyg, eller superdyrt. Allting beror på vilken valuta vi har i åtanke.
Inköpskostnader
Vi köper många verktyg, maskiner och saker för att utföra vårt jobb. Datorer, skrivbord, mätinstrument, fordon, skyddskläder, mobiltelefoner och allehanda ting. Detta är väldigt enkelt gjort men kostar samtidigt en hel del pengar.
Vår kropp kostar inte en krona att inhandla. Den har vi haft sedan vi föddes. Både du och jag har säkert önskat att vi kunnat köpa en ny kropp, du vet en sådan där skadefri med rutor på magen och bländvit tandrad. Vi kanske kan köpa eller byta ut lite detaljer här och där, men i slutändan har vi det vi har. Och det är helt gratis.
Laga det som går sönder
När våra maskiner och verktyg går sönder så måste vi laga dem. Om det inte går att laga så får vi helt enkelt göra oss av med denna materiel och köpa en helt ny uppsättning. Detta kan ställa till problem men är ofta ganska enkelt. Det kostar dock pengar.
Om kroppen går sönder så behöver vi laga vår kropp. Det är det enda alternativet. Vi kan inte lämna in oss själva till återvinningen och köpa en ny människa på Bauhaus, hur lockande det än kan kännas ibland. Har vi fått något trauma eller någon skada så får vi leva med det resten av livet. Givetvis kan vi operera, rehabilitera och träna bort en hel del skador. Råd och behandling kostar, men i själva träningen är egentligen helt gratis.
Underhållet är väl gratis?
För att vi ska undvika att få problem med våra verktyg och maskiner så ser vi till att underhålla dem. Vi lämnar in bilen på service, datorn får ett virusskydd, mobilen får ett skyddande skal och mätinstrumentet får ett fodral så att det inte skadas. Om vi inte gör detta kan det bli dyrt när vi ska köra nytt.
Vi vill ju inte få problem med vår kropp så därför måste vi även underhålla den. Vi behöver motionera, äta nyttigt, sova ordentligt och ta hand om den inre tryggheten och självkänslan. Om vi inte gör detta så riskerar vi att få fysiska eller mentala problem. Och hur var det vi sa ovan, det underhåll var väl i princip gratis trots allt?
När vi struntar i oss själva
Många låter bli att underhålla sin mentala och fysiska hälsa. Jag har varit en av dem. I ett filosofiskt perspektiv har jag försökt ta reda på varför vi struntar i oss själva. Det finns många svar på den frågan och ett av dem kan nog handla just om ekonomi.
Om din bil går sönder så kostar det pengar. Om du går sönder så kostar det ingenting. Möjligtvis får du inkomstbortfall om det är riktigt allvarligt, men oftast handlar det kanske mer om att du inte kan springa för att du har ont i knäna. Du kan inte lyfta barnen för att du har ont i ryggen. Du kan inte ta emot kritik eftersom du har ont i själen. Du kan leva med allt detta och det kostar inte en spänn.
Olika valutor
Kroppen är därmed det billigaste redskap som du har. Inköpskostnaden är noll och underhållet kostar noll. Är det därför vi inte tar hand om oss själva, eftersom billiga saker kan behandlas lite som slit-och-släng?
Eller kan det bero på att det trots allt finns en kostnad för att ta hand om vår kropp och den stavas: tid. När tid blir valutan samtidigt som vi har tidsbrist, då blir kostnaden plötsligt skyhög. Det kostar ganska lite tid att lämna in bilen på service, någon annan gör ju jobbet. Däremot kostar det betydligt mer tid att träna på gymmet tre gånger i veckan.
Har du hamnat i en sits där du inte tar hand om din kropp? Kan det bero på att du just nu är fattig inom valutan tid? Hur kan du prioritera dig till en rikedom så stor inom valutan tid att du vågar använda tid till din egen hälsa?