Du träffar en gammal vän på stan precis när du ska till ett möte. Du har lite bråttom och är lite stressad så du hälsar och ursäktar dig snabbt med att du måste rusa vidare. Senare på dagen kommer din arbetskollega till kaffemaskinen precis när du tagit din kopp och är på väg därifrån, du hälsar snabbt och promenerar raskt tillbaka till ditt bord. Vad hade hänt om du givit dessa medmänniskor 15 sekunder av ditt liv?
15 sekunder är inte lång tid. Det är faktiskt så kort att du hinner ta igen dem även om du har småbråttom till ett möte. Det är så kort att det inte på något sätt kommer att förstöra din dag om du slösar bort dem på någonting som känns oviktigt. Jag hoppas att vi är överens om att det är så kort tid att din familj knappast skulle reagera om du kom hem 15 sekunder senare än normalt.
Idag är många så stressade att de inte kan unna sig ens 15 sekunder. Jag har själv bekanta som alltid stirrigt säger hej och ursäktar sig med att de har jättebråttom och måste rusa vidare, men om vi bokar en middag så kan vi prata i timmar. Varje liten obokad sekund på dygnet skall tydligen utnyttjas så optimalt som möjligt. Att utnyttja tiden optimalt, det verkar inte vara att prata med sina medmänniskor i ens 15 sekunder. Man brukar säga att en chef som petar i alla detaljer mikromanagerar. Låt oss kalla sekundhetsen för att mikrostressa. Många mikrostressar dygnets alla vakna timmar så att pressen på ett osynligt sätt nöter ner humöret.
Om du hade stannat och utbytt ett par fraser i 15 sekunder med din gamla kompis eller med din kollega vid kaffeautomaten, då är jag helt övertygad om att detta hade givit dig någonting. Du kanske hade fått en ny liten idé, kanske ett skratt och kanske en ny lunchbokning som i sin tur hade kunnat ge dig någonting oväntat. Jag vill kalla detta för att mikroslösa. Vi mår bra av att mikroslösa.
Känner du dig stressad? Nästa gång du möter en medmänniska samtidigt som du är i rörelse: mikroslösa! Stanna och prata lite i minst 15 sekunder. Hur kändes det? Skriv gärna en kommentar nedan.