Känner du att din energi kommer och går lite av sig självt? Låt oss i detta veckobrev klura på hur vi kan få den där energin att stanna kvar lite längre.
Energi gav mig problem
Jag har generellt haft en ganska hög energinivå i livet. Jag har använt min energi till att uträtta saker, springa lopp, starta egna företag och uppnå höga mål. Det här låter kanske motsägelsefullt, men jag har börjat lära mig att min höga energi ofta hämmat mig i livet.
År 2011 skulle jag köra Vätternrundan, vilket är ett cykellopp på 30 mil. Detta var för mig en superkul utmaning så givetvis började jag träna direkt. Proffsen tränar minst fem dagar i veckan så det blev min måttstock. Från noll till fem, inga problem, jag har ju energi! Där började mina problem.
Avbrutna mål
Väldigt snabbt började jag få ont i ett knä, och sedan det andra. När Vätternrundan väl skulle genomföras så slutade det med att jag fick bryta loppet halvvägs i Hjo på grund av mitt knä som inte längre svarade på mina kommandon. Samma sak har hänt för mig med andra lopp. Vasaloppet fick brytas på grund av ett par vader som fullständigt kollapsade. Korpen-badminton fick jag lägga av med på grund av problem med armbågen. På Stockholm halvmaraton kom jag inte en till start eftersom fötterna hade gått sönder.
Mönstret har varit detsamma i väldigt många år. Jag får inspiration av ett nytt mål, går från noll till hundra tills jag går sönder och sedan kan jag inte genomföra det där roliga alls. Samma sak gäller den mentala biten. Jobbet har givit mig en sådan passion att jag legat som en död fisk på varje utlandssemester istället för att kunna njuta av semestern och upptäcka resmålet. Jag insåg inte allt detta förrän jag kom i kontakt med begreppet energibalansering.
En våg eller ett glas
Efter mitt utmattningssyndrom har jag verkligen fått inspektera mig själv, mina rutiner och mitt leverne. Ganska snabbt upptäckte jag att jag är väldigt bra på att använda all tillgänglig energi så snabbt som möjligt. Detta berodde på en enkel sak: jag saknade ofta energi. Mitt liv var alltid så fullt av stress, press och trötthet att jag glömt bort den där lustfyllda känslan som uppstår när man faktiskt har energi. När jag plötsligt råkade känna mig lite energifull någon dag så var jag tvungen att passa på. Nu hade jag energi, låt oss köra järnet för snart är den slut!
För mig har energi alltid varit som en våg som sköljer upp på stranden. När vågen kommer så måste jag utnyttja den innan den drar sig tillbaka mot havet. Idag har jag lärt mig det som förmodligen är självklart för många andra: energin är inte som en våg på stranden. Det är mer likt ett vattenglas som fylls och töms. Om jag inte använder energin så försvinner den inte. Det betyder därmed att jag inte behöver känna mig tvungen att utnyttja energin direkt när den kommer. Den kan få ligga kvar där.
En enkel övning
Jag gjorde följande övning: när jag fick en puff av energi så använde jag den inte. Jag lät den komma och jag fick känna den där sköna känslan av lust och längtan. Genom att låta bli att använda energin så höll den sig kvar, den försvann inte. Det låter kanske självklart för dig, men för mig var detta någonting helt nytt.
Efter att ha låtit energin finnas kvar där så ackumulerades den med nästa puff av energi, och nästa. Glaset fylldes på mer och mer. Till slut hamnade jag i ett läge där glaset sällan var tomt. Det fanns alltid lite energi kvar i botten. Där hade jag en ny grundnivå i livet som jag aldrig vill passera under. Idag är jag nämligen väldigt noga med att det där glaset med energi aldrig blir tomt. Om det råkar bli för låg energinivå så är jag betydligt noggrannare med att dra mig undan så att det fylls på igen. Jag vill nämligen aldrig igen hamna i ett läge där jag konstant saknar energi och känner mig tvungen att använda varje liten puff som dyker upp.
Hur ser du på din energi? Är det som en våg som kommer och går av sig självt? Kan du snarare se det som ett glas som fylls på och som du själv väljer att tömma ibland? På vilket sätt kan du i ditt liv se till att det glaset aldrig blir helt tomt?